Den svenska komediscenen är tråkig. För tio-femton år sedan introducerades etnisk komik i Sverige. Detta koncept är hämtat från USA, där sådan komik är vanlig. De tidigaste var Özz Nûjen och superstjärnan Shan Atci. Den senare föll i glömska efter en sexskandal på ett hotellrum för ett par år sedan som gjorde honom omöjlig för större TV-framträdanden. Det som gjorde Atci populär var att han ibland gick utanför den politiska korrekthetens gränser men det fanns inget djupare budskap som gjorde honom minnesvärd. Idag får Atci inget annat än gig på finlandsfärjor.
Soran Ismail är 2010-talets politiskt korrekta version av Shan Atci. I princip skämtar han om ofarliga kulturella skillnader. Ibland försöker han sig på en liberal politisk satir av samhället men eftersom liberalismen är hegemoni kan han inte göra annat än att sparka på etniska svenskar ur den icke-urbana arbetarklassen. Ismail slickar uppåt och sparkar neråt.
Magnus Betnér befinner sig i genren svart humor med libertariansk prägel och säger sig vara influerad av Bill Hicks och Doug Stanhope. Betnér är naturligtvis betydligt roligare än Soran och skämten om SD sitter ibland men det mesta av Betnérs kritik riktar sig mot dem som inte kan försvara sig själv, så som frikyrkor, svenska kyrkan, kristna och personer på landsbygden.
Doug Stanhope vågar åtminstone spela den libertarianska linan så pass långt att han öppet givit sitt stöd till Ron Paul men detta beror på mer populistiska skäl än något annat. Stanhope är en left-wing libertarian och på det sättet är han inte olik Betnér. Många hävdar att de är influerad av Bill Hicks men det är inte Betnér. Hicks var kritisk till media, storföretagen och deras krig och outsourcing av arbeten, kriget mot drogerna, Israel, interventioner, den federala staten, fundamentalistisk sionistisk kristendom, internationalism, rasism, bankerna, konsumtionen och mycket annat som Betnér och Ismail älskar.
Hicks komedi hade ett budskap och han presenterade samhällskritik som ledde till att han ibland censurerades. Betnér är en TV-produkt som har snott litet från Hicks men förvridit det. Hicks var inte kritisk till kristen esoterisk traditionalism. Han var kritisk till kristen sionism, fundamentalism och hur neokonservativa på 1980-1990-talet (Hicks dog i cancer 1994) använt kristendomen som symbolik för att gå i krig med tredje världen för banker, internationella bolag och Israel.
Stora komiker som Bill Hicks och George Carlin växer inte direkt på träd. Visst, de var förvisso vänster och jag gillar inte deras libertarianism men de var i alla fall genuina och kritiska till etablissemanget.
Att den svenska mediekåta komikerscenen försöker stoppa SD är bara pinsamt och det kommer att misslyckas. När komedi blir politiskt korrekt och aktivistiskt för eliten är det inte kul och det spelar ingen roll hur mycket pengar som etablissemanget kommer pumpa in i det här det kommer misslyckas ändå. Ingen gillar osympatiska eliter.
