Isobel Hadley-Kamptz kommer från Dalarna men flyttade enligt egen uppgift "därifrån så fort jag kunde. Sedan dess har hon mest arbetat som skribent för Bonnierkoncernen och producerat ledarartiklar, krönikor och böcker. Hennes mest inflytelserika artikel var ett ifrågasättande av en fängelsedom för marijuhanaodling. Under 2000-talet tog hon ofta upp logiska brister i narkotikapolitiken. Enligt en recensent är hennes bok "Frihet och fruktan" en hyllning av det organiskt framväxta, det vilt muterade, som det enda sanna uttrycket för frihet. Hon kritiserar den patenträtt som ger jättebolag som utsädesmanipulatören Monsanto en gudaliknande juridisk position. Hon slår mot den antimarknad där städerna förtätas med köpcentrum, som redan när de byggs är planerade för de butikskedjor som ska inrymmas. Hadley-Kamptz visar hur stadsplanerarna istället för att bejaka marknadskrafterna stryper konkurrensen. Isobel Hadley-Kamptz skriver mycket som är bra - att vi inte håller med varandra i migrationsfrågor är ingenting att göra åt.
Hadley-Kamptz sysselsätter sig även med digitaliseringen av det svenska kulturarvet, som anställd på Digitaliseringskommissionen. Vid en granskning av Hadley-Kamptz gärning på Digitaliseringskommissionen visar det sig emellertid att svenskt kulturarv är det som engagerar minst. Svensk yttrandefrihet är däremot intressant för kommissionen, men inte som något skyddsvärt utan tvärtom: Sedan Hadley-Kamptz anställdes argumenterar myndigheten för censur av tidningars kommentarsfält plus en rad andra sanitetsåtgärder för att hindra Isobels meningsmotståndare (s. k. näthatare) från att yttra sig i digital form. Hadley-Kamptz korståg mot kommentarsfälten började redan för tre år sedan och har, som bekant, burit frukt. Just yttrandefrihetsfrågor har under senare år legat Isobel Hadley-Kamptz varmt om hjärtat. Och yttrandefrihetsfrågor är för henne frågor om vem som skall tillåtas yttra sig offentligt och vilka nyhetsförmedlare som skall få finnas. (Fria Tider är tydligen inte ett sådan, i det fallet ger hon sig t.o.m. på annonsörerna).
Upphovet till denna artikel är ett häpnadsväckande yttrande som igår dök up i Redaktionens twitterfavoriter här nere till höger. Isobel Hadley-Kamptz förklarar för sina Twitterföljare att personer som länkar till artiklar på Fria Tider "om romers tjuvaktighet är rasistsvin. På frågan hur hon vet att dessa personer verkligen är rasistsvin svarar hon det är man om man skickar fria tider-länkar om romers tjuvaktighet.
Som ledarskribent i Expressen har Isobel Hadley-Kamptz förklarat att ingen skall debattera med sådana människor som undertecknad. Jag skall ändå ställa sju retoriska frågor.
1. Är man rasistsvin om man läser något överhuvud taget på Fria Tider?
2. Är man rasistsvin om man skriver något överhuvud taget på Fria Tider?
3. Om inte, är man rasistsvin om man uppmärksammar någon på någonting överhuvud taget som man har läst på Fria Tider?
4. Om inte, är man rasistsvin om man uppmärksammar någon på en artikel i Fria Tider om romers tjuvaktighet (redan med ja besvarad).
5. Är man rasistsvin om man uppmärksammar någon på en artikel i Fria Tider om romers övriga brottslighet? Som den här?
6. Är man rasistsvin om man uppmärksammar någon på en artikel i Fria Tider om negativt avvikande beteende bland svarta amerikaner, exempelvis en rad amerikanska storstäders ekonomiska och kulturella härdsmälta sedan de svarta kommit i majoritet och svarta politiker tog över ansvaret för dem? Som min egen?
7. Är man rasistsvin om man uppmärksammar någon på en artikel i Fria Tider om nigerianska (förmodligen svarta) islamisters beteende, exempelvis den här om hur drygt 40 lantbrukselever i Nigeria blev skjutna i sömnen för att de misstänktes stödja regeringen?
Sven Ringborg