Så horribel medievärlden har blivit. På dess dörrmatta har det trillat in tidernas största övervakningsskandal och tidningarna har endast berört den med ett häpnadsväckande slött intresse. USA som sammanlagt satsar 52,6 miljarder dollar under 2013 på övervakning och hela 3,7 miljarder på att stoppa visselblåsare borde väl ge större eko?
Men media har mest skrivit om allt möjligt annat runtom skandalen. Man kan fråga sig hur pass frånvarande massmedia är då världens viktiga frågor debatteras? Mannings och Snowdens hundratusentals dokument med avslöjande detaljer om krigsbrott och världsomfattande avlyssning har bagatelliserats, det har varit intressantare att rapportera om Mannings behov av könsbyte och Snowdens flickvän och hennes halvnakna fotografier av sig själv alltmedan huvudpersonens gärning också glömts bort i dimridåerna av alla skriverier om olika länders asylerbjudanden.
Medan detta världsdrama pågått har kvällstidningen Aftonbladet, vinnare av titeln Årets sämsta tidning, de senaste åren anställt fler krönikörer istället för riktiga nyhetsreportrar i tidningens spiral med nedgradering av nyhetsambitionerna.
Men övrig media då, varför rapporterar de endast pliktskyldigast om att världens mäktigaste stat, USA, med sina sexton olika underrättelsetjänster faktiskt avlyssnar resten av världen? Kanske var det ingen överraskande nyhet för dem, det har sagt förr. Men inte att ett litet mjukvaruföretag har två deltagare på ett möte, Bilderberg-gruppens, där politiker, bl.a. Löfven, Borg, Reinfeldt och Bildt, minglar med bankirer, miljardärer, forskare, handelsministrar, EU-kommissionärer etc för att diskutera globaliseringen och fortsatt evig tillväxt i världen.
Med viss sannolikhet kan man anta Bilderberg-gruppen känt till att NSA avlyssnat världen redan innan Snowden läckte om det. Såväl Reinfeldt som Löfven kan förmodligen svara ingående på om det var delar av Skype:s källkod i mjukvaran som gjorde det möjligt för USA:s ledning att i realtid följa hur aktionsgruppen JSOC avrättade Osama bin Laden och andra liknande frågor.
EU och USA är bägge totalitära stater som behandlar sina egna medborgare illa och övervakar dem. Sett mot ljuset av ett intimt samarbete med USA så blir det mer förståeligt att EU anser sig ha behov av övervakningssystem som SIS, EIS, TECS, AWF, PNR, VIS, ESRP, Eurodac, ESRP, TFTP och Prumavtal. Sverige satsar även skjortan på att hjälpa NATO med vad som kallas för "humanitär intervention och är nu nästan helt smyganslutna till pakten.
Vi hjälper USA, EU och Japan att tvinga på resten av världen internationella handelsregler som cementerar de multinationella företagens företräde före länders sociala, ekologiska, kulturella, utvecklingspolitiska och nationella synpunkter, dvs ren och skär imperialism där vinstmaximering är syftet.
Att inte ge Edward Snowden asyl i EU är ett medgivande om vår roll i spelet. Man kan även fråga sig om initiativet att ge Obama och EU Nobel´s fredspris var ett sätt att förvilla begreppen om staternas och unionens skurkaktighet?
Hur djupt involverade är då EU i USA:s agerande på världsscenens krisplatser? Är det enbart av naiv godhet vi tagit hand om så många flyktingar efter USA:s olika krig och lättat på trycket för USA i efterdyningarna av kriserna? Allt medan svensk media sysslar med sina förvrängda ordlekar som förvandlar vår demokrati och insynen i politikens värld till ett falskt och förvirrande skådespel.
Media ska ju granska politikerna men blir allt mer själva insyltade i makten. Den ständiga demokratifrågan för media är vem som ska granska granskarna, dvs dem själva. Media ser ner på medborgarna, folket är dumma och lätta att manipulera, så svaret på deras fråga slutar aldrig med FOLKET. Faktiskt svarar de VI SJÄLVA - hyckleriets kacklande i eget bo. Journalisterna har inget intresse läsa och följa upp vad som skrivs på kommentarsfälten, de är bara en reklaminkomst. Vad säger inte det om en minskande medborgardemokrati?
Innehållet i svenska morgontidningar har halverats sedan 1992 och kvaliteten har sjunkit. Under 1990-talet var det självklart för svenska kvalitetstidningar att jämföra sig med Financial Times och New York Times. I dag utmanar en sådan jämförelse löjet, skriver Mats Svegfors på SVD och tillade:
- Kommersialiseringen och ekonomismens primat råder i varje por av samhället.
Sådan kritik borde välkomnats som varande konstruktiv och uppbygglig men den förlöjligades och förvreds till oigenkännlighet av politiskt korrekt media.
Vart har skandalen om hur Europaparlamentet planerar att spendera en summa motsvarandes 2 miljoner engelska pund i syfte att övervaka och identifiera EU-skeptiska debatter på internet inför EU-valet i juni 2014, vart har den tagit vägen i media?
Enligt de interna handlingar som engelska tidningen The Telegraph har fått tillgång till planeras en aldrig tidigare skådad propagandakampanj. Strategin kommer baseras på allmänna övervakningsverktyg av opinionen för att identifiera internetbaserade inlägg i sociala medier och bloggar som har potentialen att locka medias och medborgarnas intresse. Enligt ett konfidentiellt dokument ska särskild uppmärksamhet ägnas åt länder som har upplevt ett uppsving i EU-skepsis.
Dokumentet fortsätter med att parlamentets institutionella kommunikatörer måste ha en förmåga att övervaka det offentliga samtalet och känslan på marken, och ha kapacitet att reagera snabbt, på ett målinriktat och relevant sätt, i syfte att delta och påverka konversationen, till exempel genom att tillhandahålla fakta och siffror samt dekonstruera myter. Utbildningen av parlamentets tjänstemän ska påbörjas senare denna månad.
Ett konfidentiellt dokument med titeln Politiska riktlinjer för den institutionella informations- och kommunikationskampanjen godkändes av parlamentets administrativa byrå i juli förra året. Texten belyser en skarp kontrast mellan en allmän uppfattning om en utrotningshotad välfärd, stigande osäkerhet och finansiell instabilitet och det av EU utlovade frihet, säkerhet och rättvisa med en blomstrande inre marknad.
EU:s image blir lidande i den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen med den höga arbetslösheten vilket leder till minskad tilltro för europeiska institutioner bland medborgarna. Men EU vill ha mer Europa, inte mindre. De tillgriper då metoden att övervaka kommentarsfälten och agera internettroll.
Det har gått mode i övervakning. Foliehattar för mobilerna och drönarsäkra sjalar och luvtröjor för oss själva. I takt med att övervakningsteknologin blivit alltmer integrerad i samhället har konsten och modet förenat sig och lanserar accessoarer som pixelmönstrad rånarluva, tänkt som skydd för identitetsspårande kameror. Mainstreamkulturens anti-övervakningsmode liknar PK-medias metod att besvara Mats Svegfors kritik eller EU:s att trolla, genom att förlöjliga och idka smutskastning.
För de som har makten är det god ekonomi att bevara status quo i dessa tider då världen flödar av pengar och de tycks inte bry sig om att reflektera över vad som är rätt och orätt. Vi har ett gigantiskt glapp mellan vad folkopinionen vill och den politik vårt land faktiskt för och media bryr sig mer om sina aktieägare.
Citronpoet
