GAL–TAN är ett förslag på vertikal skala som tarvar en förklaring. GAL står för ”Grön, Alternativ och Libertariansk” medan TAN står ”Tradition, Auktoritär, Nationalistisk”. Den skalan sammanfattas genom att två nyckelord lyfts fram ur GAL–TAN, det vill säga Libertariansk respektive Auktoritär. Denna terminologi har ett flertal svagheter varför jag föreslår två andra namn på den vertikala skalan: transformativt istället för libertariansk, och populism istället för auktoritär.
Brexit. Trump, Le Pen, Farage, Salvini och andra har visat att det finns en stark kraft som utmanar etablissemanget och den gängse termen för utmanarna är populism. Vi har oftast högerpopulism, men ibland vänsterpopulism som Syriza i Grekland och Femstjärnerörelsen i Italien. I det senare landet hade vänster- och högerpopulister ett samarbete, vilket visar på populism som en gemensam nämnare över vänster–högerklyftan. Transformativ är en passande term för det rådande etablissemangets linje – de vill gå från nationalstater till EU och vidare mot globala organisationer. De vill också ha en kulturomställning till det som kallas ”politiskt korrekt”. En tredje transformation är en radikal klimatomställning. Det finns en enighet mellan starka grupper om att driva en förändring enligt den befintliga kursen, more of the same. Den här artikeln ska dock fokusera på bristerna med terminologin libertariansk mot auktoritär.
Libertariansk är ett märkligt begrepp i detta sammanhang då libertarianer är en av de minsta politiska grupperingarna och de sluter inte ens upp bakom det transformativa projektet. I Sverige är Ludwig von Mises -institutet och Radio Bubb.la rimligtvis de största grupperna och de stödjer snarare populister. Som jag förstår det är det en liten minoritet av denna minoritet med personer som Johan Norberg och Mattias Svensson som stöder transformationen. Internationellt är Catoinstitutet en libertariansk grupp med samma preferens. Summeringen är att libertarianerna snarare lutar åt populism och de är på intet sätt en kärngrupp för de transformativa.
När vi vänder blicken mot auktoritära drag hos de två vertikala polerna får vi också då en bild som snarat är tvärtom till GAL-TAN. Populisterna är inte alls auktoritära i samma utsträckning som de behandlas auktoritärt av sina motståndare. Det riktas regelbundet kritik mot Sverigedemokraterna för att ha, inte bara auktoritära rötter, utan totalitära rötter. Expos och andra orgnisationers argument för detta är dock närmast obefintliga och framstår som fake news. Ett halmstrå är att SD vid ett tillfälle demonstrerade vid Karl XII:s staty i Stockholm på kungens dödsdag vilket också några nazister gjorde. Det blev ett antal bilder, men efter den incidenten slutade SD att demonstrera vid denna tid och plats.
Det reellt mest auktoritära med SD är partiets benägenhet att utesluta personer som avviker från partiledningens åsikter. SD uteslöt till och med sitt ungdomsförbund vilket dock också andra partier har gjort. I dagsläget är SD kanske det parti med lägst i tak inom partiet, men de kritiseras inte för denna toleransbrist av de andra partierna som tvärtom menar att SD borde vara än mer drakoniska och driva en deklarerad ”nolltolerans” mot oönskade åsikter. Tidigare framfördes propaganda mot SD för våldsamhet, exempelvis den så kallade järnrörsskandalen där ingen kom till skada och järnrören inte var brutala vapen utan några otympliga delar av en byggnadsställning. I realiteten är det vänsterhuliganer som går till angrepp; statistik om hot och hat visar att förtroendevalda för SD hade dubbelt så stor risk att bli utsatta för sådant jämfört med företrädare för andra partier.
Etablissemanget beskrivs ofta som ”double liberalism”. Socialliberalismen från vänster har försonats med marknadsliberalismen från höger. Kanske borde man nu tala om ”triple liberalism” efter att ha lagt till den mest problematiska liberalismen ”post-demokratisk liberalism”. Fusionen mellan vänster och höger gör att politikerna blir allt mindre intresserade av att lyssna på medborgarnas åsikter och alltmer benägna att nationellt och internationellt arbeta fram lösningar mellan olika grupper inom etablissemanget. När dessa inte får medborgarnas stöd blir man alltmer antidemokratisk. Som David Goodhart noterade ”Show political leadership: code for ignoring public opinion”. Vi får en mästrande auktoritär liberalism som ignorerar demokratin.
Yttrandefriheten inskränks genom direkt lagstiftning främst genom lagen Hets mot folkgrupp och en rad obligatoriska värdegrunder. Åsiktspolisen agerar inte direkt utan privatiseras genom delegering till plattformar som Facebook och Google. Vore det PK-åsikter som drabbades skulle denna censur förbjudas omgående, men nu uppmuntras den av politiker i Väst. De beter sig alltmer som vilken diktaturregim som helst. De ignorerar vad väljarna anser i olika frågor och gör som de själva vill då de anser sig veta bäst. De ogillar också att bli kritiserade, med undantag för det gängse käbblet kolleger emellan. Det förbigås med tystnad att mötesfriheten i Sverige är begränsad och vi har de facto ett yrkesförbud så att många människor tvingas vara tysta för att få behålla sina jobb. Drivande i detta är ett närmast religiöst självförtroende; om ”onda” ord förbjuds så skapar vi en verbal hegemoni som leder till harmoni i samhället. För dessa människor ligger auktoritära förbud nära och lockande. De bedriver mobbning utan att skämmas. Sverige har heller ingen demokratisk mentalitet, utan konformistisk följsamhet leder lätt till anpassning till auktoritära krav. Etablissemanget auktoritära drag kan beskrivas som ”ny-auktoritärt”. Det är främst nya bud som skall pressas på befolkningen. Det är en hård auktoritär linje med totalitära drag.
Britterna har en skala för att skilja ”libertarianer och auktoritära” med sex frågor. De säger en hel del om hur man kom fram till åsikten att populisterna är auktoritära:
1. ”Unga människor idag har inte tillräcklig respekt för traditionella brittiska värden”
2. ”Människor som bryter mot lagen ska få hårdare straff”
3. ”För vissa brott är dödsstraff det mest lämpliga”
4. Skolar ska lära barn att lyda auktoriteter”
5. ”Lagen ska alltid åtlydas även om den tycks vara fel”
6. ”Censur av film och tidningar är nödvändig för att upprätthålla moralisk standard”.
Den som stöder dessa påståenden kan ses som gammelauktoritär. Men det är snarare en konservativ respekt för traditioner än en kommenderad lydnad. De nyauktoritära vill i än högre grad att deras nya lagar ”alltid ska åtlydas”– och detta trots att det är nya regler som inte har prövats och accepterats. Med auktoritet predikar de lydnad för påbjuden ”normkritik” och ”värdegrund” liksom förbud mot tabuord.
Etablissemanget ser inte hur auktoritära de själva är för att de kallar sin censur för ”tolerans” eller hänsyn. Som alla inskränkta människor ser de sitt gillande av åsikter de delar som vidsynthet och sina förkastanden som djupa insikter. Strängare straff kan ses som utökat tvång mot brottslingen, men det kan också ses som minskade inskränkningar för laglydiga medborgare. Kriminalitet är en negativ externalitet för brottsoffren varför tolerans mot kriminalitet inte av nödvändighet är en dygd. Snarare tycks de gammelauktoritära vara på rätt spår med sitt på fokus på etablerade brott som våld och fysiska övergrepp mot andra personer. De nyauktoritära flyttar fokus mot nya närmast fiktiva brott: kränkning, diskriminering, rasism, hat och hets. När kriminaliteten ökar i Sverige tycks detta som en felprioritering av etablissemanget. När våldtäkterna ökar i antal och grovhet, framstår fint sätt på sängkanten och ”ofrivillig våldtäkt” som terapiprojekt för kvinnogrupper som är mer intresserad av att själva få offerstatus, än att ingripa mot centrala samhällsproblem. De gammelauktoritära söker bibehålla ett fungerande samhällskontrakt. De nyauktoritära söker fostra en ny lydig människa, oroande lik de totalitära regimernas. De är väsentligt mer auktoritära än de som missvisande benämns ”de auktoritära”.
