Sorg och chock råder i Vetlanda, enligt DN:s artikel dagen efter. ”Känner du oro för att det som hänt ska leda till ilska?” undrar reportern, men det S-märkta kommunalrådet påstår att alla han kommit i kontakt med bara ger uttryck för omtanke.
Det är den passande reaktionen. Det är så vi förväntas svara. Vi ska visa kristen kärlek till offren och gentemot förövarna ska vi vända andra kinden till. Att man i artikeln också nämner rädsla är inte heller fel. Allt detta leder ju åt samma håll: Underkastelse. Vilket också råkar vara den ordagranna betydelsen av ordet "islam".
För visst är det ännu en muslim som begått vansinnesdådet. Förvirrad, fylld av ressentiment mot svenskar och radikaliserad bortom all svensk begriplighet. Men varken direktrapporteringen eller nyheterna dagen efter har ett enda löp som tar upp den uppenbara frågan: Vem?
Hade gärningsmannen haft ett svenskklingande namn hade vi fått veta det. Men nu heter han Tamim Sultani.
Och vem är Tamim Sultani? Det är vid sådana här tillfällen som Swebbtv, Fria Tider, Samnytt och Nya Tider slår propagandamedia med hästlängder både i korrekt och välmotiverad rapportering. För jo, det är visst av intresse att mannen är analfabet. Trots tre år i Sverige. Och trots att han blivit kvar tack vare den olagliga gymnasieamnestin.
Samtidigt i DN: Man får gå till en liten sidoartikel, och först inne i själva texten avslöjas att mannen kom till Sverige 2018 och talar dålig svenska. En bekant påstår att han mått ”mycket dåligt” en längre tid. Att det inte är terrorbrott.
Artikeln saknar kommentarsfält. Och den nämner framförallt inte ordet islam. Men det gör fri media. För är det relevant att han gillar ”islamic videos” och sporter som ”the voice of afghans", skildrade på Facebook med en man bärande bazooka? Svar ja. För Säpo helst före dådet. För oss andra i värsta fall efter.
För då kan man lite lättare lista ut att dådet kan ha samband med varningen från Danmark – att Sverige är på väg att bli islamiseringens högborg. Och att Löfvens egen kommentar, att detta inte alls har med invandring att göra, är fullständigt nonsens.
Ytterligare i DN: Ett snyftreportage ligger i korten: förövaren delade extrem islamism och stack kniven i folk – för att han mådde så dåligt. Tillsammans med denna tillrättalagda och korrekta hållning – som alla svenskar fått veta att man ska ha – vallas vi mot något som närmast kan beskrivas som den stora förlåtelsen.
Inte ens uttalade terrorsympatier är "riktig" terror om den begås när man ”mår dåligt”. Det måste väl domare och åklagare förstå? Dessutom är mannen så ung (åtminstone registrerad som sådan), så det blir väl straffrabatt på det? Utvisning till Afghanistan? Du skämtar? Där är det ju farligt att vara.
Förövaren kan hursomhelst bara vägra att coronatesta sig, det räcker för att slippa utvisning. Goda råd som han, oavsett när hans depression släpper, troligen är tillräckligt smart för att ta till sig. Platserna på psyket är dessutom ändå alldeles för få. Så – dags att se upp igen, Vetlanda, om två-tre år.
Partiledarnas kommentarer är snarlika. De borgerliga är måna om att inte rusa i förväg. Jimmy Åkesson är nog den mest återhållsamma: Dådet ”påminner oss om hur sårbart samhället är” men ”det är alldeles för tidigt att dra några säkra slutsatser”.
Statsministern skräder förstås inte orden: ”Vi möter dessa avskyvärda handlingar med samhällets samlade kraft!” heter det. Tänk om Åkesson sagt något sådant. Då hade han hudflängts i pressen, som samtidigt skulle ha gjort själva dådet till en bisak på sina löpsedlar.
Det gäller att låtsas vara handlingskraftig. Inte förlora väljare till högern på det här. Och ord är ju bara ord trots allt. Det är sådana man så gärna skänker alla de sörjande. Inte bara nära och anhöriga, utan hela det bedrövade svenska folket. Kostnadsfria gester som undfallenheten belönar.
Men nu ökar de grövsta brotten med 15 procent – bara från föregående år. Och 2019 var heller inget bra år att öka ifrån. Det var rekord då också. Sverige har för närvarande en fördubblingstakt av grova brott som är fem år.
Den polis som avfyrade sitt tjänstevapen kommer nu med all sannolikhet att drabbas av närgånget skärskådande, oändlig byråkrati och i värsta fall få en prick i sitt tjänsteregister. Den enda verkliga hjälten i dramat lär få veta vad det kostar att utmärka sig.
Vill människorna i Vetlanda att någon verkligen ska göra något, då är det istället vrede som behövs. Inget skogstokigt raseri, utan lugn och samlad vrede. En vrede som inte låter detta passera utan åtgärder och ansvarsutkrävande. Sånt som är våra politiker helt fjärran.
