Sverige har en stolt tradition av hyckleri och dubbelmoral, även på högsta politiska nivå. Under det kalla kriget visste såväl Nato och Warszawapakten som svenska politiker hur det förhöll sig: att Sverige hade ett omfattande samarbete med Natoländerna. De enda som inte visste det, det var svenska folket.
Likaså att kartlägga och spionera på sitt lands medborgare, liksom i hårdföra diktaturer, var något hinder för ett land som utåt sett prisade yttrandefrihet och demokrati. När den hemliga underrättelsetjänsten IB (som stod helt utanför parlamentarisk kontroll och fungerade som en stat i staten) avslöjades 1973 av journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt uppstod inte någon politisk storm. Istället var det journalisterna som åkte i fängelse på sant diktaturmanér. IB hade en mycket omfattande verksamhet där anställda på statliga och privata organisationer fungerade som informatörer.
Traditionen förs stolt vidare idag, även om det inte specifikt är staten man spionerar åt. LO:s olika fackförbund utbildar tillsammans med den extremt partiska organisationen EXPO, ett antal informatörer. Ja, man använder sig just av ordet informatörer. Dessa personer ska upptäcka om någon är kritisk till svensk migrationspolitik eller sympatiserar med exempelvis Sverigedemokraterna. Om så är fallet ska personen omedelbart uteslutas ur facket. Men det kan faktiskt räcka med att yttra sig lite negativt om svensk invandringspolitik för att en person ska vara föremål för uteslutning ur facket.
Transportarbetareförbundet säger sig ha nolltolerans mot rasism. Grunden för uteslutning sägs vara att om man sympatiserar med exempelvis Sverigedemokraterna så strider det mot fackets s.k. värdegrund, eftersom Sverigedemokraterna vill göra skillnad på folk och folk och respekterar inte alla människors lika värde enligt facket. Men finns det något samband med att kritisera svensk invandringspolitik och att inte respektera alla människors lika värde? Naturligtvis inte. Vad den så kallade värdegrunden egentligen består av är svårt att få reda på; den verkar mest bestå av ett hopkok av meningslösa floskler. Påståendet att kritiker mot svensk migrationspolitik inte respekterar alla människors lika värde är en lögn som ständigt upprepas av de politisk korrekta på sant manér à la Joseph Goebbels.
Svenska tidningar och svenska medier är likriktade i den bemärkelsen att sådana uppgifter som strider mot det politiskt korrekta paradigmet och den politiskt korrekta ideologin inte publiceras alls eller vinklas på ett politiskt korrekt sätt, helt i enlighet vad makthavarna vill. Svenska politiker och proffstyckare samt svensk media brukar ofta ta sig brösttoner och kritisera andra länder för bristande yttrande- och pressfrihet och brist på mänskliga rättigheter. För det finns det bara ett ord: dubbelmoral.
