Hur många minns idag Jörg Haider? År 1999 ledde han sitt österrikiska parti FPÖ till en av de mest uppmärksammade högerpopulistiska framgångarna i Europa. Hans frammarsch skapade panik i världssamfundet, fick Israels utrikesdepartement att deklarera nödläge och USA:s utrikesminister Madeleine Albright att slå fast att invandringskritik är "oacceptabelt" inom den "euro-atlantiska gemenskapen".
Den karismatiske Haider hade gått till val på minskad invandring, lägre skatter och stärkt nationell suveränitet på bekostnad av europeisk integration. Han ansåg sig vidare ha friheten att välja att ha normala relationer även med de länder som vägrade underordna sig USA:s utrikespolitiska intressen i Mellanöstern.
Avgörande för Haiders nedgång och fall var kanske hans långdragna konflikt med Judiska världskongressens dåvarande president, spritbaronen Edgar Bronfman, samt ordföranden för Wiens judiska församling, fastighetsmogulen Ariel Muzicant. Denna duo hade under 90-talet drivit kampanj för att stämpla Haider, FPÖ och Österrikes tidigare president Kurt Waldheim som antisemiter. Istället för att göra offentlig avbön hade Haider utmålat Muzicant som korrupt, ifrågasatt hans lojalitet med Österrike och anklagat honom för att ha skickat antisemitiska hotbrev till sig själv för att vinna sympatier i pressen.
Mega Group
Vilka är då Judiska världskongressen, WJC, som ledde de internationella attackerna mot Jörg Haider? WJC grundades 1936 och beskriver sig själva som judarnas globala diplomatiska gren. Man behöver inte hemfalla åt konspirationsteorier för att konstatera att de i alla fall har svängdörrar i alla politiska finrum. Organisationen beskriver sin verksamhet som sionistisk: det handlar om att sätta Israel först, bekämpa antisemitism, utbilda om Förintelsen samt motverka assimilering av judar i diasporan. Den nuvarande ordföranden Ronald Lauder, arvtagaren till sminkimperiet Estée Lauder, är sedan 90-talet en av 20 medlemmar i Mega Group – ett exklusivt nätverk bestående av miljardärer med nära förbindelser med det israeliska maktpartiet Likud som länge varit betydande finansiärer av den amerikanska Israellobbyn.
Mega Group har genom åren kantats av skandaler. Till exempel stod nätverkets grundare Leslie Wexner som huvudsponsor åt Jeffrey Epstein, som under årtionden tros ha bedrivit utpressarverksamhet mot toppolitiker och celebriteter. Det misstänks även att Ronald Lauder var den som försåg Epstein med förfalskat österrikiskt pass under sin tid som USA:s ambassadör i landet. Mega Group kan via Ronald Lauder och Edgar Bronfman även kopplas ihop med Ariel Muzicant – mannen som Haider pekade ut för att leda attackerna mot honom tillsammans med Bronfman.
Efter cirkusen som följde Haiders uppgång och fall drabbades FPÖ av inre konflikter och flera europeiska nationalistpartier började fundera på hur de kunde undvika öppen konflikt med det liberala så kallade världssamfundet. Att Sverigedemokraterna 2003 skrev in idén om "öppen svenskhet" i principprogrammet – och därigenom reducerade frågan om svenskhet till att handla om identitet – var ett tecken i tiden.
"Kontrajihadism" skapas
På grund av det våld invandringsmotståndare mötte på gatan, censuren i media och repressionen från etablissemanget blev internet tidigt en viktig plats för utbyte av idéer och nätverkande. Från 2003 dök engelskspråkiga bloggar upp som framgångsrikt byggde upp ett rykte kring sig: Robert Spencers "Jihad Watch", Edward S. Mays "Gates of Vienna" och Pamela Gellers "Atlas Shrugs".
De amerikanska skribenterna menade att motståndet mot massinvandringen delvis var missriktad – Europa var nu del av en global kulturkamp där islam och "vänstern" tillsammans hotade den europeiska civilisationens "judisk-kristna" liberala värdegrund och öppna samhälle. Israel hyllades av författarna som föregångsland och bålverk – inte bara mot islam utan mot alla totalitära ideologier som hotade liberalismen. Med verbal jujutsu skulle nationalisterna bli de nya antifascisterna och kampen mot "islamofascismen" skulle slå rasiststämpeln ur vänsterns hand.
Trots att de amerikanska bloggarna reducerade frågan om massinvandring och nationell frihetskamp till att handla om värderingar, kultur och religion gav de ändå hopp åt den växande skara oppositionella i Europa som var svältfödda på något de kunde tolka som nya grepp. Vad få anade var att bloggarna inte uppstått som en spontan reaktion på massinvandringen utan i kretsen kring ett antal neokonservativa tankesmedjor som finansierades under lager av mer eller mindre anonyma stiftelser. Nätverket bakom bloggarna var välorganiserat och de amerikanska skribenterna, som dolde sin identitet bakom ett antal pseudonymer, påbörjade systematiskt arbetet med att knyta kontakter med invandringskritiker i Europa.
Neokonservatism för europeisk publik
Ideologin neokonservatism har sitt ursprung i efterkrigstidens New York där en grupp intellektuella judiska vänsterradikaler oroade sig över att vänstern hade börjat tappa intresset för Israel. De förordade en ny slags amerikansk "konservatism" som egentligen snarare var en globalistisk och starkt krigsvänlig liberalism. Med draghjälp från Israellobbyn samt olje- och vapenindustrin växte under årtionden de neokonservativas inflytande tills de på 90-talet satt som chefsarkitekter för USA:s utrikespolitik i Mellanöstern. Men det var inte bara Israels fientligt inställda grannländer som oroade de neokonservativa. I Europa jäste missnöjet med massinvandringen och nationalistiska regeringar hotade på sikt den liberala allians USA behövde med i de sju krig för "mänskliga rättigheter" som presidentrådgivarna hade identifierat som nödvändiga för USA att utkämpa mot Israels fiender.
De neokonservativa tankesmedjorna David Horowitz Freedom Center (DHFC) och Center for Security Policy (CSP) fungerade som spindlar i nätet för de antiislamistiska bloggar som under 00- och 10-talet finansierades med tiotals miljoner dollar ur stiftelser knutna till militära, kemiska och israeliska lobbygrupper samt filantroper som familjen Rosenwald och Chervil från Mega Group. Med ekonomiska resurser långt större än många europeiska partier, kontakter inom USA:s försvarsdepartement och underrättelsetjänster – och med arkitekterna bakom USA:s "krig mot terrorn" knutna till sig – arbetade de för att ändra den politiska spelplanen i Europa. Särskilt CSP:s vice ordförande och operativa chef, Christine Brim, spelade en nyckelroll i att bygga upp aktivistnätverk och knyta pålitliga individer till olika projekt. Brim skapade och satt i styrelsen för en rad organisationer – Group 910, CVF, ICLA, danska Trykkefrihedsselskabet med flera som tillsammans bidrog till framväxandet av en fejkad gräsrotsrörelse och ideologi: "kontrajihadismen".
Organisationerna gav utåt sken av att vara icke-hierarkiska frihetliga aktivistnätverk men var i praktiken toppstyrda fronter för den neokonservativa rörelsen och deras finansiärer, med målet att omvända potentiella isolationistiska motståndare mot massinvandringen till allierade i USA:s krig mot "islamofascism" och "totalitarism".
Jerusalemdeklarationen undertecknas
Utöver nätverksbyggandet på internet organiserade amerikanerna Christine Brim och Edward S. May från 2007, tillsammans med samarbetsmännen i Europa, konferenser där bland andra israeliska bosättarpolitiker, före detta agenter för Mossad och filosofen Bat Ye'or skolade europeiska aktivister i den nyskapade israeliska konspirationsteorin om "Eurabia" och "global jihad". Aktivisterna fortsatte sedan arbetet inom nationalistpartierna i sina respektive länder. Exempelvis kontrakterades Elisabeth Sabaditsch-Wolff 2007 av FPÖ för två årslånga seminarier om islamiseringen och i Sverigedemokraterna började tvillingarna Ted och Kent Ekeroth utbilda partimedlemmar i teorierna.
År 2010 reste en "frihetsallians" till Israel ledd av den nederländska politikern Geert Wilders, partiledare för PVV. Delegationen med toppolitiker ur Sverigedemokraterna, FPÖ, PVV och belgiska Vlaams Belang stadfäste där sitt fulla stöd till landet och dess krig i vad som kommit att kallas "Jerusalemdeklarationen". Wilders, vars parti PVV idag sitter i regeringskoalition i Nederländerna, är en nyckelspelare inom den Israelvänliga europeiska högerpopulismen och han har sedan 2007 finansierats med mångmiljonbelopp av Israellobbyn i USA, bland annat via David Horowitz Freedom Center och Daniel Pipes.
Ett annat intressant resultat av att de nationalistiska partierna blev hängivna Israelvänner var att de började attrahera kristna sionister vars högsta önskan är att bistå Israel i upprättandet av bibelns Storisrael – förutsättningen för Messias återkomst och för Harmagedon då de goda krafterna slutligen ska besegra ondskan i världen. I USA har de kristna sionisterna spelat en betydande roll i att surra fast det republikanska partiet vid Israellobbyns roder. Samma mönster känns igen i Europa, om än i mindre skala. Exempelvis sitter idag flera mycket starkt sionistiska frikyrkliga personer på höga poster i Sverigedemokraterna, som Alexander Christiansson (kulturpolitisk talesperson) och Julia Kronlid (riksdagens andre vice talman).
På 10-talet fortsatte kontrajihadismens inflytande att växa med ännu fler bloggar, hemsidor och föreningar. Samtidigt inleddes en normaliseringsprocess av den kontrajihadistiska miljön i och med att både partier och aktivister gavs "ansiktslyft" på stora medieplattformar som amerikanska Wall Street Journal och brittiska The Spectator.
Öppen svenskhet och Haiders död
Mattias Karlsson, sverigedemokraternas internationella sekreterare, har varit drivande i partiets förvandling och knytandet av transatlantiska kontakter. I takt med att SD anpassade sin politik i Israelvänlig riktning och ersatte sitt motstånd mot folkutbytet med en neokonservativ kritik av islam och fokus på "värderingar" började partiet på 10-talet omskrivas i ett positivt ljus av flera stora neokonservativa "grindvakter" som amerikanska Gatestone Institute, en inflytelserik tankesmedja finansierad av Israellobbyn.
Hur gick det då för Jörg Haider? BZÖ, det nya parti som Haider inför valet 2008 valts till ny ledare för, stormade fram i opinionen. Haider var på väg tillbaka. Dagar efter en tv-debatt där Haider förklarade att "bankerna är en gigantisk maffia som förgiftar folket" avled han i en fyllekörning. Detta trots att han var känd för att vara måttlig med spriten och var på väg till sin mors 90-årskalas. Utredningen av omständigheterna kring hans död slog fast att det rörde sig om en tragisk olycka – en utredning som inte alla låtit sig övertygas av. Pressen fortsatte smutskastningen efter hans död med rykten om homosexuella affärer, mer antisemitism och en klandervärd privatekonomi. Ariel Muzicant, Jörg Haiders nemesis, valdes 2012 till president för Europas judiska kongress samt vicepresident för Judiska världskongressen – som Mega Groups Ron Lauder fortfarande är ordförande för.
August Nordlander
