Är Sverige en demokrati? Ja, till det yttre. Vi har fria val, yttrandefrihet, tryckfrihet och åsiktsfrihet. Men hur fungerar dessa i praktiken? Inte alls om man tänker på de konsekvenser det kan innebära att "tycka fel". Och "tycka fel" är när man går i opposition med det rådande konsensus- och klasstrukturen.
Media domineras av ämnen som handlar om rasism, främlingsfientlighet, intolerans och så de unga tjejernas kampslogan: Klass, makt och kön.
Vi lever numera i ett på många sätt kvinnodominerat samhälle. Det behöver inte alls vara fel, men frågan är om vilka kvinnor som tar sig fram i konkurrensen. Tyvärr har genustänkare och klåfingriga socialarkitekter vunnit. Och det representeras av gamla 68:or som "Jösses flickor", "arga, unga kvinnor", extremvänster och extremfeminister. De är föraktfulla i sina domar mot "vita kränkta heterosexuella män", de fyra femtedelar som inte bor i Stockholm och "nazisterna inom SD".
På något sätt har dessa kvinnor en sämre demokratisyn än sina manliga kolleger. De utesluter, fryser ut, mobbar och avslutar kontakter beroende av vilka åsikter andra har. Så fungerar inte en demokrati värd namnet.
Konsensus råder i en rad av frågor, klassaspekten är bara en. "Odla ditt klasshat" är en egen grupp med militanta förtecken liksom många av de hatande och fördömande mot alla som inte är som dem. Vad man tydligen inte inser är att man själv gör sig skyldig till samma sak som de man kritiserar. Bildar schatteringar av likasinnade med samma status, utbildning och boplatser som är befriade ifrån de som är mindre lyckligt lottade.
För i konsensusstaten är nålsögat väldigt litet. De som har tolkningsföreträdet är också de som definierar rätt och fel. En del av de blytunga trossatserna är så smala att de enda som ryms däri är vänsterfäna på Söder- och Östermalm.
Och det är då som paradoxerna blommar ut. Innefolket i Stockholms innerstad är fulla av förakt mot alla som inte bor i Stockholms innerstad. Man beskriver "lantiserna" som mer eller mindre imbecilla och härmar ofta dialekter för att påvisa något idiotiskt som inte är definierat av det fina folket på Söder- och Östermalm. Och med detta beskriver man ju sin egen "maktfördelning" där man placerar sig själv högst upp. Så deras kamp mot klasstänkande får en parodisk prägel.
Och den fina(?) marxistiska doktrinen om "all makt till folket" stämmer alltså lika illa. De är de själva som har makten, inte folket.
Att Sverigedemokrater är en samling okunniga, outbildade neandertalare och "arga unga män", har växt till en sanning trots att det inte förhåller sig så. Om däremot en representant för SD skulle händelsevis bara nudda vid kritik av gräddhyllan, så kan den mediestorm som blir följden orsaka att SD:arens blir kölhalad och avsatt. Så fungerar inte en demokrati.
Gräddhyllan med vänsterfän påpekar allt som oftast den stora ojämlikheten, orättvisor och inkomstklyftor i det svenska samhället. Är de då beredda att själva bedriva hjälpverksamhet för de sämre ställde?
Nej. De är direkt negativa till välgörenhet och privata initiativ för att hjälpa sina medmänniskor. Detta kunde man höra i programmet Människor och tro i veckan. "Allmosor" bekräftar den rikes överlägsenhet i förhållande till den mindre bemedlade. Därmed utgör välgörenhet ett vidmakthållande av patriarkala strukturer och makt(!). Istället ska välfärdssamhället bidra och åstadkomma jämlikhet. Det vill säga, en människa i kris ska gå till det sociala för att bli bra behandlad. Alla som någon gång har varit på Soc vet hur man blir bemött där.
När gräddhyllan vill ha blandad bebyggelse där såväl villor, bostadsrätter och hyreshus ska leva "sida vid sida", är de inte beredda att själva bo där. Vänsterfän i Stockholms innerstad är förmodligen den mest segregerade grupp som existerar i Sverige.
Denna grupp har i högre grad än någon annanstans skapat konsensusstaten. De lever i klump, definierar i klump och sätter agendan i klump. De har en högre representation i riksdagen än några andra.
Men tyder inte det hela på avsaknad av egna idéer? Tyder det inte på feghet och flathet och att man bara är en död fisk som följer strömmen? Är det inte i själva verket tecken på att man varken är smart eller har kunskap?
Maktkoncentratet av de vänsterfän som dikterar villkoren är exakt den makt och struktur som vänsterfäna är så ivriga att slå emot. Denna dubbelmoral som präglar konsensuskulturen blir ursprungskulturens död. Till skillnad mot det judisk-kristna kulturarvet har dagens konsensuskultur ingen som helst framtid. Den leder till alla kulturers död, den fria tankens död och därmed demokratins död.
Var det det man egentligen ville?
Medborgare X
