Låt Arlanda bli Raoul Wallenberg International Airport, skriver politiker, kultur- och samhällsaktörer på DN debatt. Att vi måste uppmärksamma och hedra Raoul Wallenberg mer har varit ett stående tema bland politiker och journalister under de senaste åren. Så till den grad att bland annat Peter Hjörne, Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson anser att vi svenskar skall skämmas för att vi inte tillräckligt hedrar honom. Kanske lite konstigt efter ett helt år av firande, all uppmärksamhet han får i media och i skolor, och med ett stort monument i centrala Stockholm.
Men bör vi svenskar skämmas? Jag tror att det är andra som borde skämmas. Många svenskar utförde humanitära insatser under Andra världskriget. Mest känd är Folke Bernadotte som beräknas ha räddat 15 000 judar ur koncentrationslägren. Men han uppmärksammas inte eftersom han som medlare i Palestina även såg till andra gruppers humanitära behov och därför mördades. I Skåne hjälpte fiskare mängder av judiska flyktingar och danska motståndsmän till säkerhet över Öresund med sitt eget liv som insats. Från Norge räddades också mängder av judar av uppoffrande soldater och gränsbefolkning, ofta med tyska soldater hack i häl. Detta är en del av den svenska historien under världskriget som är utsatt för historierevisionism och som helst skall döljas. Alla dessa människor som med eget liv som insats gjorde hjältedåd för att rädda förföljda judar har aldrig fått erkännande och tack från svenska judiska organisationer.
Vad ligger då bakom detta ensidiga fokus på Raoul Wallenbergs handlingar. Givetvis handlar det inte primärt att uppmärksamma hans humanitära insats. Det handlar om att kollektivt skuldbelägga det svenska folket, och att använda Raoul Wallenberg som slagträ för den multikulturella saken och försvagning av den nationella demokratin. På Raoul Wallenberg-akademins hemsida kan man läsa:
I takt med den ökande globaliseringen och nationalstaternas minskande inflytande vilar ansvaret för den framtida utvecklingen i allt högre grad på näringslivets ledare. Framtiden fordrar ledare som har modet att ta nya vägar, som ser till ledarskapets övergripande ansvar. Det är viktigt att de unga tar på sig ett ansvarsfullt ledarskap och inser vikten av ett gott ledarskap i både större sammanhang och i den vardagliga och nära miljön.
Kan det bli tydligare? Man vill alltså i Raoul Wallenbergs namn utbilda ledare för den nya maktordning där svenskarnas demokratiska makt skall försvagas, och flyttas över till globala storföretag och överstatliga organisationer. För detta syfte är förstås skånska fiskare och värmländsk gränsbefolkning helt irrelevant. Men berättelsen om Raoul Wallenberg är desto mer användbar.
Viktor Fölner
P.S. Varför har inte demokratiminister Birgitta Ohlsson skrivit under? Hon brukar ju dra sitt strå till stacken när det handlar om ökad överstatlighet och försvagad demokrati.
