Nätverket för Syrien som anordnar en insamling för syriska flyktingar på onsdag. Deras artikel i Sydsvenskan den 20/9 avslutas med meningen: De syriska flyktingarnas sak är vår.
Men nej, det är inte vår sak!
I samma tidning kan man läsa om hatet mot syriska flyktingar i bl.a Egypten där de, om man ska tro på detta, förföljs och deporteras tillbaka till Syrien via Libanon. Tydligen så drar sig inte den egyptiska kustbevakningen ens för att öppna eld mot flyktingbåtar. Detta visar med all önskvärd tydlighet våldsmentaliteten i den arabiska kulturen: Man bär sig åt såhär mot ett broderfolk av samma kultur som talar samma språk.
Naturligtvis är inte syrierna bättre själva, vilket man har sett på alla de otaliga videoklipp där avrättningar, halsavskärningar och steningar av krigsfångar från motståndarsidan dagligen äger rum. Jag säger det rent ut: Jag är otroligt trött på allt detta dödande, jihaddande, fatwande och heligt krigande som ständigt pågår i de arabiska länderna.
Numera rör det mig faktiskt inte ryggen vad arabvärldens alla folkgrupper gör med varandra i sina hemländer. Ni kan gasa, spränga, halalslakta, självmordsbomba och skjuta ihjäl varandra bäst ni vill.
Det enda jag är intresserad av att så få av er som möjligt kommer hit. Jag vill nämligen inte att Sverige ska bli likadant som era länder, där våldet är en dominerande faktor i samhället och där alla problem löses med metoder som inte ens djur skulle sänka sig till att använda. Jag vill att mina barn och barnbarn ska få växa upp i ett fredligt Sverige, fritt från arabvåld och fritt från sharialagar och annat vansinne.
Så därför: Stanna någonstans i ert närområde och ta inte hit er våldskultur. Jag är övertygad om att majoriteten av det svenska folket i fortsättningen också vill ha sitt land tillbaka som det en gång var och inte förvandlat till ett barbariskt helvete.
Naturligtvis kommer inte ovanstående att publiceras p.g.a av den ständiga "platsbrist" som råder i tidningen så fort något invandringsnegativt skickas in. Men ni kan gärna vidarebefordra det till de åtta studenter som fick sin artikel publicerad och som hade en sådan tur att det inte rådde någon platsbrist den dagen då dom skickade in sin artikel.
Sandor Herold, Malmö
