Nu ska det tydligen vara spännande igen, ifall Grekland faktiskt äntligen ska lämna euron. Alla verkar tro det. Inte jag.
Det sägs att det skulle saknas laglig grund för EMU att sända ner mer pengar efter ett visst datum. Spelar lagen plötsligt en roll i EU? Lagar om statlig verksamhet är löften till folket om vad staten skall låta bli att göra. Att tyska politiker överhuvud taget lät ECB ställa ut krediter till ett annat euro-land, som aldrig kan betala tillbaka, var ett brott mot det löfte som Helmut Kohl gav till tyska folket i samband med införandet av euron. Och om fler greklandslån vore olagliga, vem skulle bli åtalad för detta och vad bleve straffet? ”Wo kein Kläger, kein Richter”.
För att förstå situationen med euron måste man undersöka varför euroländerna (väsentligen de tyska skattebetalarna och pensionsspararna) överhuvud taget sitter i den här klämman. Många utgår från att våra politiker kör huvudet i väggen gång på gång för att de är fulla av prestige eller helt enkelt dumma. Men jämfört med oss andra är höga politiker inte särskilt dumma och de är dessutom välinformerade.
Nytryckningen av Euro och subventionen av Grekland sker på amerikansk instruktion. Detta avslöjade nyligen Francois Fillons, fransk premiärminister under Sarkozy. Varken DN eller SvD tyckte att denna "småsak" var värd att göra en nyhet av. Vad de USA-trogna mediahusen vill dölja är att västvärldens överstatliga, internationella politik domineras av USA och stöds av dem själva. Svansviftande europeiska politiker godkänns som "hangarounds" i en informell klubb och är kvar så länge de håller sig på mattan. Den som är med på noterna åtnjuter mediastöd och en säkrad karriär, även efter sin aktiva politikertid. Den som bryter fronten kan däremot räkna med att få läsa belastande uppgifter om sig själv i samtliga tidningar nästa morgon. Och om personangrepp mot avfälliga ledare inte räcker kan hela nationer hamna i onåd. Se på Ungern, Ryssland, Syrien... ingen vill gärna se sitt land bli näste man till rakning.
Bäst att lyda, det är budskapet från USA:s "permanenta regering". Begreppet permanent regering kommer från den svenske professorn Claes Ryn, verksam i USA. Den som vill förstå den internationella politiken måste se på sakerna ur denna amerikanska, permanenta regerings synvinkel. Detta kotteri består inte av politiker utan av affärsmän. De driver USA som ett företag. Och för företag utgör som bekant andra företag konkurrens, oavsett om man ingår i samma branschorganisation och oavsett om man sluter diverse avtal med varandra. Vad skulle hända om General Motors fick möjlighet att instruera Fords utvecklingsavdelning vad gäller val av motor i nästa Ford Mustang? Om GM fick bestämma den saken skulle det bli en gengasmotor. Det märkliga är inte att "USA Inc." delar ut dåliga råd i parti och minut. Det märkliga är att USA:s europeiska konkurrentnationer lyder råden. Både euro-debaclet och sanktionerna mot Ryssland sker nämligen på beställning från Washington.
- De första idéerna om en europeisk enhetsvaluta luftades av amerikanska think-tanks redan på 1960-talet. Naturligtvis vill USA att tyska m.fl. pensionsfonder gröps ur och skattetrycket i EU ökar genom Euro-tryckning - varefter pengarna kastas i Medelhavet. Men att se amerikansk rådgivning i den riktningen som ett utslag av hjälpsamhet är naivt.
- Samma sak med sanktionerna mot Ryssland. EU:s sanktioner mot Ryssland är ett av flera exempel på den permanenta regeringens talang i att slår två flugor i en smäll – den ena flugan är Ryssland, den andra Europa. Sanktionerna skadar nämligen Europa minst lika mycket som Ryssland. Den förre franske premiärministern Francois Fillon och en hög tysk bankman förklarar sammanhangen här.
Min prognos är alltså att Grekland blir kvar i euron. Frågan är inte om de kortsiktiga grekiska väljarna gillar att bli försörjda av andra. Det vill de alldeles säkert. Premiärminister Tsipras vill med sin omröstning framför allt visa sig stöddig mot EU, vilket inte kostar Grekland någonting eftersom han vet vilken situation frau Merkel sitter i. Dessutom vill Tsipras förankra detta i grunden amerikanska beslut hos folket, så han slipper själv få ansvaret för det i framtiden. Den avgörande omständigheten i den här soppan är att Merkel inte jobbar för Tyskland. Hon jobbar på samma firma som Obama.
Carl Lundström
