Tobias Billströms uttalande om blonda och blåögda damer har fått ett mediautrymme motsvarande vad en tsunami med tusentals dödsoffer någonstans i världen hade fått. Journalister, kulturpersonligheter och politiker tävlar om att fördöma hans uttalande. Drevet går och journalisterna mål går inte att ta miste på häng honom högt få honom att avgå. Så kan ytterligaren en skalp placeras på det moralelitistiska altaret. Ytterligare en skåra kan göras i journalisternas penna. Än är dock inte Billström hängd han har bara fått snaran lagd om halsen av sin gamla vän och förtrogne. Om Billström nämner ordet blond och blåögd igen kommer han att hängas försäkrar statsministern. Själv ägnar sig Billström åt offentlig självspäkelse det var jättedumt av mig jag lovar att aldrig göra om det likt en skolpojke som just blivit påkommen med fingrarna i kakburken.
För en utomstående betraktare ovan vid den svenska politiska korrektheten och allt hyckleri som följer i dess spår måste det hela te sig som fullkomligt absurt. Här har en minister påpekat att polisen av naturliga skäl söker gömda illegala flyktingar hos sina landsmän i första hand och inte hos etniska svenskar därför chansen att påträffa dem där är så betydligt större. Och - här kommer det hemska och helt förkastliga dessa personer ser inte ut som svenskar gör normalt. I sak tillstår t o m de mest indignerade moralelitisterna att Billström har rätt i sak flyktingar gömmer sig normalt hos sina landsmän. Men som Göran Greider uttrycker det uttalandet ger intryck av att mörkhåriga invandrare är skumma typer. För att förklara det förkastliga i uttalandet måste man därför lägga till och tolka saker som förmodligen inte ens Billström avsåg. Hysterin är dock total inga överord finns för att uttrycka sin avsky och indignation.
Ingenting förvånar naturligtvis alla de som följt hur den svenska journalistiken sjunker allt djupare ner i det moralelitistiska träsket. Men det finns en betydligt allvarligare dimension av det som nu skett. Journalistikens uppgift är att granska och ifrågasätta makten. Själva utmålar journalister sig som demokratins banérförare den tredje statsmakten. Ingenting kan vara längre från sanningen. Journalisterna har sedan länge valt att liera sig med den moralelitistiska makten. Man vidarebefordrar okritiskt moralelitistiska sanningar från politiker, kulturpersonligheter och allehanda tyckare medan man nagelfar allt och alla som ifrågasätter dessa sanningar.
Reinfeldt kan stå upp i riksdagen och i sin regeringsförklaring hävda att Sverige tjänar på invandringen. I ekonomiska termer är detta en grov lögn dessutom framförd inför Sveriges högsta politiska organ. Reinfeldt kan göra det därför att han vet att det inte finns en journalist med tillräcklig integritet att ifrågasätta den typen av påstående. Journalisternas yrkesetik skulle kunna liknas vid en läkare som vägrar att behandla patienter med könssjukdomar därför att han på moraliska grunder anser att det är fel att ägna yrket åt sådant. På samma sätt skriver en journalist inte om de negativa konsekvenserna av invandringen. Om man ända tvingas skriva om organiserad brottslighet eller bidragsfusk undviker man noggrant ordet invandrare. Den svenska journalistkåren har tagit på sig en självcensur som endast påminner om den som journalistiken upplevde under DDRs glansdagar. Istället för att vara demokratins stöttepelare har man idag blivit dess dödgrävare.
Jag lovar att äta upp min mössa om Billström någonsin nämner orden blond och blåögd igen i något annat sammanhang.
Ellena Andersson, Grönköping
