Den 14 oktober publicerade Dagens Nyheter en artikel av författaren och DN-medarbetaren Henrik Arnstad. I artikeln framställdes Norge som ett land med starka rasistiska drag. Hela det politiska spektrat, från Sosialistisk Venstreparti till Fremskrittspartiet, gicks igenom. Den norska nationella självbilden beskrevs som en slags fascism. Arnstads artikel går att läsa här.
Även Civita blev föremål för Arnstads kritik. Dagen efter underrättade jag därför DN om att jag, tillsammans med ett par medförfattare, ville besvara kritiken.
Några dagar senare skickade Øyvind Strømmen från Miljøpartiet De Grøne, Ketil Raknes från Sosialistisk Venstreparti och jag en gemensam text till DN. Syftet var framförallt att visa att Arnstads bild av den norska verkligheten är felaktig, och att det råder bred enighet om det i Norge. (Texten finns att läsa på svenska här.)
Det skulle visa sig att det var lättare sagt än gjort att få ett genmäle publicerat i DN.
Först var problemet att vi var för många författare. DN ville helst att bara Øyvind Strømmen skulle underteckna artikeln. Det gjordes gällande att DN är generellt skeptisk mot debattartiklar undertecknade av flera personer. När jag förklarade att det var just bredden bland oss som svarade som var något av poängen, hörde vi inte mer om den saken. Hela argumentet verkade dessutom lite underligt, eftersom det bara några dagar senare dök upp en artikel i tidningen som var undertecknad av så många som fem personer.
Därefter fick vi höra att texten var för lång. Den var i och för sig kortare än Arnstads artikel, men ändå för lång och måste skäras ned. Men om den kunde reduceras med mer än hälften, till omkring 4 000 tecken, skulle den förhoppningsvis få plats i tidningen veckan därpå, det vill säga ungefär tre veckor efter att Arnstads artikel hade publicerats.
Nu har det gått fem veckor sedan Arnstads artikel trycktes och tre veckor sedan DN fick den nedkortade version de bad om, översatt till svenska. Under tiden har vi upprepade gånger förespeglats att artikeln ska publiceras utan att något har hänt.
Det har emellertid inte hindrat DN från att publicera flera kritiska texter om Norge under samma period.
Den 24 oktober publicerade tidningen till exempel en kommentar av Maciej Zaremba på 11 500 tecken, där han gick till frontalangrepp mot Norge. Zaremba upprepade delvis Arnstads grova kritik och hävdade att Olav Thon inte borde ha fått bli hedersdoktor vid Karlstads universitet därför att han röstar på Fremskrittspartiet: Det är högskolans anständighet som står på spel, den som somliga kallar heder.
Den 31 oktober ägnade DN en hel ledare åt olika anklagelser mot Norge som framförts i den svenska debatten, och åt att problematisera dessa. Journalisten Erik Helmerson, som skrev ledaren, var utan tvekan mer försonlig än Henrik Arnstad. Men Helmerson poängterade att Özz Nûjen blev censurerad i den norska versionen av Skavlan (18/10), därför att han hävdat att Norges två nya regeringspartier vill massutvisa romer från Norge och sagt till Jens Stoltenberg att om inte detta är rasism, vad är det då?. Helmerson underlät emellertid att nämna att Nûjens källa till dessa påståenden med största sannolikhet var Arnstads artikel i DN. Helmerson antydde för övrigt att det skrevs mycket strunt om Norge, men underlät också att nämna att tidningens egna medarbetare förmodligen är de främsta struntspridarna.
Arnstads artikel var inledningsvis gratis tillgänglig på DN:s hemsida, men har därefter hamnat i betaldelen. Men den finns fortfarande tillgänglig på Arnstads blogg.
I det sammanhanget är det av intresse att notera att Arnstad själv har rättat ett fel om Pål Veiden och Civita, som vi påpekade i genmälet som aldrig publicerades. I en fotnot skriver nämligen Arnstad: I en tidigare version var citatet av Pål Veiden inexakt återgivet. Det är nu rättat, efter påpekande från uppmärksamma läsare. Jag tackar för hjälpen med detta!
Det vore intressant att veta vilka de uppmärksamma läsarna är. Kan det, av en ren tillfällighet, vara Strømmen, Raknes och Clemet? Och har DN rättat felen?
Sveriges problem tycks vara att många bara vill höra en sak. Det de vill höra är att rasismen breder ut sig i världen och att det bara är Sverige och knappt ens det som står emot. Många vet nog att Arnstad ljuger och fantiserar, men ingen vågar säga emot honom av rädsla för att uppfattas som någon som försvarar rasism.
DN har uppenbarligen valt att spela med och utnyttja den stämningen. Den har antagligen inte mycket med Norge och det norska valet att göra, men Norge blir en praktisk måltavla för tongivande personer som tydligen redan har bestämt sig.
Men att DN går så långt som att hålla oss utanför sina spalter överraskar.
Vissa skulle kanske kalla det censur.
Själv tycker jag att det är rimligt att man släpper fram ett genmäle när det har framställts grov och felaktig kritik av namngivna personer och organisationer.
I Norge har vi pressetiska regler som innebär att den som kritiseras har rätt att få ett genmäle publicerat.
Men det har alltså inte varit möjligt i DN.
KRISTIN CLEMET
Kristin Clemet är chef för den norska liberala tankesmedjan Civita. Hon var Norges utbildnings- och forskningsminister mellan 2001 och 2005. Texten är en svensk översättning av ett inlägg som publicerades på hennes blogg tidigare idag.
