Jag har över 200.000 prenumeranter på Youtube som jag fått helt via organisk tillväxt. Detta tack vare min förmåga att engagera, skapa intresse och erbjuda värdefulla tankekonflikter som utmanar människors föreställningar om världen.
Man kan trots allt inte tänka utan att provocera, som Jordan B. Peterson säger. Han är en annan profil som blivit väldigt framgångsrik på plattformen, vilket i längden hjälpt många unga män. Detta är ett tema vi ser allt oftare nuförtiden: Internet stärker demokratin och frigör individens potential på olika sätt, bortom äldre institutioners begränsningar.
Jag som enskild Youtube-användare är lika stor som Göteborgsposten, eller politiker som Hanif Bali. Men jag kämpade mig fram till mitt inflytande utan presstöd eller partiorgan. Detta betyder något för kulturen. Jag hade inte kunnat bli populär om det inte vore för motreaktionen mot vårt överängsliga debattklimat.
Det säger något om vad folket vill höra – och om etablissemangets lögner. Vad som har hänt är att marknaden har avgjort saken. Budskapet från svenskarna är att de är trötta på god ton. Svenskarna är trötta på statlig "omtanke". Vi vill ha ärlighet och en underhållande atmosfär där man vågar tänka.
Det betyder då även något för kulturkriget när jag plötsligt inte kan nå ut till min publik längre. Varenda gång jag laddar upp en ny video får jag läsa kommentarer från prenumeranter som missat videon.
Detta trots att de fyllt i alla nödvändiga inställningar för extra-notifikationer. Efter att ha slitit med manus och källjakt i en hel vecka är detta inte den mest motiverande responsen man kan få som opinionsbildare. Självklart finns ett enormt mörkertal här som inte ens kan lämna den där sortens kommentarer, då de aldrig "råkat" upptäcka videon till att börja med. Och så här har det sett ut de senaste åren.
Detta har implikationer för svensk demokrati och kulturen i allmänhet. För självklart drabbar inte den här sortens mjukcensur bara mig. Vi ser det allt mer på Twitter, Facebook och sociala medier i allmänhet. Fenomen som skuggblockering uppstår när företag inte vill ta sig an den dåliga publicitet som kommer av att ägna sig åt öppet åsiktsförtryck.
Att "bara byta sida" eller "starta egen plattform" funkar inte som argumentation. Det finns skäl till att Youtube funnits ända sedan 2005 och ännu inte har mött en enda duglig konkurrent. Det skälet kallas serverutrymme, vilket blir dyrare ju fler användare som registrerar sig. Även om du kan programmera en hemsida som Youtube har du inte de miljoner som krävs för att driva den.
Det är sedan länge känt att Google väljer att behålla Youtube trots att plattformen inte är ekonomiskt lönsam. Men det man saknar i vinst tar man igen i socialt-politiskt inflytande. Därför blir det här en fråga för allmänheten.
Det rör sig inte längre om ett privat företag. Det rör sig om en teknologi som förverkligar demokratin. Det rör sig om ett virtuellt torg på nätet som vi alla delar. Det är då transparens och politisk neutralitet blir nyckelord. Annars får man helt enkelt bli ärlig och utlysa sig själv en socialistplattform som inte tror på yttrandefrihet.
Vidare bör vi betänka den djupare sociala påverkan av utebliven demokrati. Den typ av fanmejl jag får är anmärkningsvärd. Här avslöjas stora underliggande problem i det svenska samhället som jag sällan ser belysas i etablerade gammelmedier, problem som ger upphov till reportage i sin egen rätt. Exempelvis i den här minidokumentären blir det oförnekligt att vänstern utövar ett abnormt inflytande på kommande generationers värderingar.
Åsiktskorridoren tar sig an många olika uttryckssätt, där det politiska förstör i det privata. En kvinna berättar att min kanal hjälpt enormt med att våga etablera egna åsikter, då hon vuxit upp i en sossefamilj. När mamman fick veta vilket parti hon tänkte rösta på bröt de nästan kontakten. En invandrare berättar hur min yttrandefrihet tillåtit honom att undvika stereotypfällan. Återkommande är också berättelserna från före detta vänsterfanatiker som anammat kritiskt tänkande och mer frihetsälskande attityder. Detta med goda resultat för samhället i allmänhet.
Jag gör människor bekväma i att våga trotsa omgivningens förväntningar. Detta för att jag själv vågar vara obekväm. Att dessa människor skriver till mig, för att de känner att ingen annan i Sverige talar åt dem, visar att rätten att få tala har större värde för samhället än en själv.
Det blir då tydligt att min medborgerliga rättighet att uttrycka åsikter på internets torg är direkt sammankopplad till alla andra medborgares rätt att uttrycka sina åsikter. Oavsett hur mycket dessa må skilja sig från mina. Det blir då problematiskt när Youtube beter sig på det här viset.
Men är det på grund av teknologisk inkompetens och kass algoritmprogrammering? Eller beror det på mer aktiv progressiv censur? Trots allt har mainstreammedier i flera länder satt press på Youtube att censurera vissa aktörer, och ändra sina regler.
Det riktiga svaret lär vi aldrig veta. Youtube är så usla med transparens att användare själva tvingas genomföra detektivarbete om de vill klura ut vilka slags videor som straffas och vilka som belönas. I en lysande video från kanalen Nerd City avslöjas det att sajten har dolda algoritmer, där visst innehåll flaggas som "vuxet" och hindras från att nå ut på ytterst abstrakta grunder. "Vuxet" betyder alltså bara färre tittarsiffror, inte att sajten faktiskt blir säkrare för barn.
Men det har inte alltid varit på det här sättet. Det är just senaste åren jag har tvingats vänja mig vid fenomen som att prenumerationsfunktionen mystiskt går sönder för många, att stora antal prenumeranter inte notifieras, och hur Trending-sidan förvandlades till något helt annat med tiden.
För er som inte vet så ska 'Trending' föreställa de videor som är populärast på sajten. Videor som får många tittare snabbt hamnar där, vilket vidare ökar deras popularitet. Trending tillåter dig att synas på nya platser, utanför din existerande publik. När jag gjorde min första video våren 2014 hamnade den där. Samma sak hände när jag talade om Zara Larsson något år senare.
Men plötsligt märker man att folket inte får avgöra sådant längre. Nuförtiden är det inte den populäraste eller intressantaste videon som hamnar där. Istället är det alltid samma vloggare, företagssponsrat innehåll – ibland från gammelmedier själva – och sällan någon utmanande underhållning. Det är orimligt att ett rasistiskt program som "Tjafs", där gästerna liknar Jerry Springer både i slagsmålsfrekvens och intelligensnivå, tillåts trenda – medan jag inte ens kan nå mina egna prenumeranter.
Allt detta har uppstått i takt med kontinuerliga ändringar som Google gjort avseende communityregler och liknande, ändringar som har uppstått i takt med att mainstreammedia attackerat Youtube allt mer under de senaste åren, för allt möjligt. Medierna vill sätta press på sin nya konkurrent, som ger en plattform för ytterligare konkurrenter till etablerade medier. Det är alltså fullt möjligt att Youtube låter sig mobbas, och det är inte vackert.
Yttrandefriheten är viktig just som princip, för opinionstrender kan svänga och då rätt hårt. Vad som uppfattas som normalt det ena årtiondet avfärdas som absurt det nästa. Åsiktskorridoren kan helt klart svänga emot vänstern i framtiden och det är precis därför censur är dåligt på alla fronter, även för vänstern själv.
Jag är ett lackmustest för yttrandefriheten. Allt jag laddar upp ser jag till att backa upp med objektiva källor. Jag må ta ut svängarna i vissas ögon, men jag gör det endast utifrån artighets- eller norm-perspektiv. Jag är alltså bara en normkritisk invandrare i det mångkulturella Sverige. Om jag inte ska få bli hörd, vem kan då egentligen förvänta sig att behålla sin demokrati i längden?
Angry Foreigner
Angry Foreigner, även känd som En Arg Blatte Talar, driver ett Youtube-konto med över 220.000 prenumeranter.
