Under de senaste fem åren av finanskris har västvärldens viktigaste centralbanker försökt stävja krisen genom kvantitativa lättnader" som används av centralbanker för att tillföra likviditet i det finansiella systemet. Kvantitativa lättnader innebär att centralbanken köper värdepapper som statsobligationer och privata värdepapper emitterade av banker.
Anledningen till detta agerande är dels att bereda staten möjligheter att underskottsfinansiera och dels att återkapitalisera banksystemet. Detta skedde t ex efter finanskrisen 2008 genom att värdepapper baserade på bostadslån i USA med oklart värde köptes upp av den amerikanska centralbanken med nytryckta pengar.
På så sätt kunde åtskilliga hundratals miljarder dollar i form av nytryckta pengar tillföras banksystemet i utbyte mot värdepapper av oklart marknadsvärde som banksystemet ej längre ville ha på sina balansräkningar. I realiteten innebär detta att eventuella värdepappersförluster lyfts över ifrån banksystemet till centralbanken och det offentliga.
Dessa nya bankreserver hoppades man i sin tur skulle leda till en förnyad låneboom, något som än så länge uteblivit. Inom europa har liknande återkapitaliseringar genomförts även om metoderna skiljer sig åt för att kringgå de regler som satts upp för ECBs agerande.
Enligt en analys av Reuters har 6000 miljarder dollar hittills använts av Japan, ECB, Bank of England och amerikanska federal reserve för att återkapitalisera banksystemet sedan 2008. Detta anses även bara vara början då fler kvantitativa lättnader anses behövas. Enligt Reuters anser tre av fyra fondförvaltare att fler lättnader kommer genomföras innan oktober.
Själva grunden för behovet av kvantitativa lättnader framförs i artikeln genom kontrafaktisk argumentation där man framför hur mycket värre krisen hade utvecklats om privata banker som genererat lånen även fick bära förlusterna enligt de kapitalistiska spelreglerna.