Återigen har det slagits rekord 110 000 personer beviljades uppehållstillstånd i Sverige förra året. Många är vi som suckar och som, med årtionden av erfarenhet, vet att detta kommer att innebära kraftigt ökade kostnader för svenska skattebetalare och stora sociala problem. Medan man på liberalt håll jublar och ser en ny och ljus framtid för Sverige. Hur resonerar och tänker egentligen liberalerna? Eftersom jag själv tillhört denna skara, tror jag också att jag kan uttala mig om detta.
För liberalerna är det mångkulturella samhället samtidigt visionen om det liberala samhället. Ju fler invandrare desto bättre för Sverige. Få partier har därför, som liberalerna, lyckats så väl med att förverkliga sina visioner. Södertälje och Malmö är två exempel där liberalismen har triumferat.
Att vara liberal är att tillhöra en elit av människor med ideal och värderingar som står över den stora gruppen av vanliga väljare. De senare betraktas av liberalerna med stor skepsis och ett potentiellt hot mot det liberala samhället. När Bengt Westerberg nyligen påstod att det som hände i Nazityskland också kunde hända här och nu i Sverige, sammanfattade han också den liberala människosynen. Den stora gruppen vanliga människor kan förledas till vilka handlingar som helst. Det är bara liberaler och andra jämlika som kan förhindra en sådan utveckling genom att ständigt predika sina värderingar.
Liberalerna vägrar att acceptera att kulturella skillnader kan förklara skillnader mellan olika länders historia och levnadsstandard. Att de kulturella särdragen i dåvarande Tyskland, med ett starkt hierarkiskt samhälle och Übermensch-mentalitet", var en förutsättning för nazismen framgångar och dess fruktansvärda konsekvenser, är ovidkommande för liberalerna. Därför kan inte heller den nuvarande situationen i Afrika, världens ständigt fattiga kusin, förklaras av att människor där har en annan inställning till arbete och långsiktiga satsningar.
Det gör att problemen med integration i Sverige inte heller kan förklaras av att grupper av invandrare har en annan inställning till arbete, bidrag och skatter. Arbets-, skatte- och bidragsmoral anses enligt liberalerna vara densamma oavsett varifrån man kommer. Invandrarnas högsta önskan är att bli en del av det svenska samhället och dess värderingar.
Liberalerna har istället valt att peka ut svenskarna som roten till det onda och orsaken till den misslyckade integrationen. Denna stigmatisering av svenskar, kombinerat med en absolut ovilja att kritisera nästan varje företeelse hos invandrare, har fått fundamentalistiska proportioner.
Eftersom liberalerna är övertygade om att det mångkulturella samhället är överlägset det svenska är man också beredda att ta till tvångsåtgärder för att genomföra det. Erik Ullenhag har uttalat sig positivt till att tvinga kommuner att ta emot så kallade ensamkommande flyktingbarn. Eftersom allt fler kommuner kommer att ta emot allt färre flyktingar framöver, på grund av de ekonomiska och sociala problem som det medför, kan vi därför förvänta oss att liberalerna kommer att förespråka olika former av tvångsåtgärder mot kommunerna. Ytterst står kommunerna och skattebetalarna alltid i liberalismens tjänst.
Här tangerar liberalismen kommunismen i sitt tänkande, vilket också återspeglar sig i synen på hur debatten kring invandringen skall föras. Kritiker ska i första hand ignoreras, eftersom deras uppfattningar inte är värda att ta på allvar. Om de ändå får genomslag i debatten ska de fördömas, samtidigt som deras inflytande ska begränsas så mycket som möjligt. Liberalerna är därför starka anhängare till det politiskt korrekta filter som den svenska journalistkåren påtagit sig att utgöra.
Likt många andra renläriga trosläror är hyckleriet en del av liberalismen. Maria Leissner sa på sin tid att det inte finns några ekonomiska flyktingar och tillade att ingen söker sig väl frivilligt till ett kallt land som Sverige. I ett annat uttalande hävdade hon att förklaringen till att 90 procent av de asylsökande saknade identitetshandlingar berodde på att de hade flytt hals över huvud: Då är det ju inte passet det man tänker på att ta med sig. Erik Ullenhag skulle mycket väl kunna tänka sig att bo i Tensta, men skjuter in att det inte passar hans nuvarande familjesituation. Det är inte liberalerna som ska flytta till Tensta eller låta sina barn gå i mångkulturella skolor, det ska svenskar i allmänhet göra, med eller utan tvång. Liberalerna själva trivs bäst bland sina likasinnade, i de stora villorna med lummiga äppelträdgårdar i Bromma.
Lena
