Det var nog inte bara KDU-ordföranden Sara Skyttedal som skålade i champagne igår när Kristdemokraternas medlemmar, med det internt oppositionella ungdomsförbundet i spetsen, gick emot partiledningen och sänkte Decemberöverenskommelsen på partiets riksting.
Upprorsmakarna inom KD har hela sju av tio borgerliga väljare med sig och inte ens Anna Kinberg Batra lyckades se särskilt nedslagen ut när hon igår kväll meddelade pressen att DÖ nu har fallit.
De senaste dagarna har många medier och politiker velat göra gällande att nyval blir en oundviklig konsekvens om DÖ faller. Tyvärr lär dessa få fel. Med tanke på opinionsläget är det mycket lite som talar för att något annat parti än Sverigedemokraterna skulle vilja gå in i en valrörelse mitt i brinnande asylkaos, med ett SD som största parti i var och varannan opinionsmätning.
DÖ eller inte, regeringen kommer få igenom sin statsbudget i år eftersom samtliga borgerliga partier lägger separata förslag och planerar lägga ned sina röster när dessa faller. Så länge de fortsätter med detta finns det egentligen bara ett uppenbart orosmoment för Stefan Löfven nu när DÖ är över – att delar av regeringens budget i efterhand bryts ut och röstas ned av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna gemensamt.
Detta riskscenario, i kombination med att regeringen fortsatt kommer ha svårt att få igenom sin politik i riksdagen, gör att nya sängkamrater torde te sig alltmer attraktiva för Löfven. Kunde han skaka av sig Vänsterpartiet, och kanske även Miljöpartiet, för att istället nå överenskommelser med ett eller två borgerliga partier, skulle det bli betydligt lättare att få stöd för regeringens politik av en majoritet i riksdagen.
Samtidigt är det inte säkert att några borgerliga partier är villiga att backa upp den impopuläre regeringsbindaren Löfven. Och prospektet lär inte direkt framstå som mer attraktivt i ett läge då Sverige genomgår en total invandringskris som av allt att döma även följs av en ekonomisk kris.
Risken är således stor att de borgerliga partierna låter regeringen hållas ett tag till – åtminstone tills den nuvarande krisen, med Löfven vid rodret, har övergått i en krasch. Därefter är det mer tacksamt att kliva in på scenen och göra anspråk på makten för att "ta ansvar" och försöka räta ut oredan. Men det är mycket möjligt att detta kommer få vänta tills nästa ordinarie valrörelse, 2018.
Medan den parlamentariska orkestern spelar vidare sjunker Sverige.
FRIA TIDER
