Efter att ha nåtts av nyheten att Sverigedemokraterna utesluter stora delar av de SDU-medlemmar som har förtroendeuppdrag även för moderpartiet ser jag med bestörtning på vad som håller på att hända med det parti jag röstade på i mitt första val som myndig 2014.
Som många andra hyste jag viss skepsis till detta förhållandevis nya parti, men i brist på alternativ för att hejda den förödande massinvandringspolitiken och på grund av ett visst förtroende för bland annat Åkesson, Ekeroth, Jomshof och just Hahne kändes ändå SD som den självklara rösten. Under flera års tid hade jag, om än motvilligt, blivit varse vad som, för att citera nu framlidne Sjöboledaren Sven-Olle Olsson, håller på att hända med gamla Sverige.
Både före och efter valet, inte minst i samband med DÖ, var det Sverigedemokraterna som stod upp för demokratin i Sverige. De var öppna med fakta, var öppna för att kompromissa och förhandla och betedde sig på ett föredömligt sätt. När övriga partier ägnade sig åt att sätta epitet på Jimmie Åkesson vann han debatt efter debatt på ren saklighet. Förtroendet för SD sköt i höjden inte bara hos mig, utan också hos många av mina icke SD-röstande vänner. Även när Karlsson tog över och ett helt lag uppenbarade sig fortsatte förtroendet att öka.
Jag kände alltså hur jag verkligen lagt min röst rätt, men nu kommer denna käftsmäll.
Såvitt jag vet är de ideologiska skillnaderna mellan de nu under uteslutningsärende satta personerna och den rådande partilinjen mycket små. Jämför man med hur det ser ut i övriga partier, exempelvis Kristdemokraterna med allt från Jakob Forsmed till Sara Skyttedal och för att inte tala om Socialdemokraterna som hyser allt från kommunister till socialmoderater, är skillnaderna nästintill icke-existerande.
De eventuella övertramp mot det regelverk som finns inom partiet må vara verkliga, men det har garanterat hänt liknande saker förut utan att det lett till uteslutning. Faktum är att inga ledande sverigedemokrater har fått lämna utan att det föranletts av någon i media uppblåssad skandal.
Nu gör alltså medlemsutskottet tvärtom och skapar ett ärende, som just på grund av dess bisarra och odemokratiska inslag blir en medial historia. Med ett syfte som inte kan vara annat än maktfullkomlighet hos de som styr idag. De är oroliga för att den eventuella lilla förändring som ungdomarna vill få igenom eventuellt ska vara negativ. Det värsta är att jag tror de oroar sig mer för att förändringarna är negativa för det gamla gardet personligen, än för att det ska vara negativt för partiet och politiken. Det är alltså svågerpolitik som styr i SD-toppen.
Slutligen vill jag säga att jag hoppas både SD och de som står inför uteslutning kör med öppna kort processen igenom, och att Kasselstrand & Co vid uteslutning inte börjar sabotera för partiet. Jag hoppas istället att de använder sig av sin energi och sitt stora kunnande för att antingen gå med i ett etablerat parti för att göra det mer nationalistiskt, eller startar ett nytt Sverigevänligt parti.
Ifall de inte engagerar sig någon annanstans, då kommer sådana som jag fortsätta rösta SD trots detta diktatoriska klavertramp.
Men en sak är säker, SD och den Sverigevänliga rörelsen kommer bli bättre av konkurrensen från dessa grymma tjejer och killar!
Den motvillige sverigedemokraten
