I ett samhälle där barnen i allt större utsträckning börjar på förskolan tidigare, och dessutom går längre dagar på grund av föräldrars strävan efter att arbeta heltid så tidigt som möjligt, är vårdnadsbidraget i grunden ett bra alternativ. Barnomsorg i storgrupp passar inte alla barn, och när systemet med dagmanna är på utdöende finns inga andra alternativ.
Vårdnadsbidraget är precis som barnbidraget utformat av hänsyn till barnen, att föräldrar ska kunna välja den barnomsorg som passar barnet och familjesituationen bäst utan att förlora eventuell anställning eller sjukpenninggrundade inkomst. Dessutom får man en liten slant, eftersom man inte utnyttjar sin rätt till förskoleplats som i viss mån bekostas av skattemedel.
Kritik har dock riktats mot bidraget för att det är en kvinno- och invandrarfälla, och det faktum att det skjuter upp inträdet på arbetsmarknaden för invandrarkvinnor och för de som blir mammor tidigt bör man göra något åt. Att avskaffa vårdnadsbidraget helt är dock inte rätt väg att gå.
För att råda bot på problemet, utan att sätta käppar i hjulet helt för alla de föräldrar och barn som får spendera lite mer tid tillsammans utan att det belastar ekonomin alltför mycket, bör man begränsa vårdnadsbidraget till vissa grupper. Att göra vårdnadsbidraget tillgängligt först när man taxerat minst 100.000 kronor i Sverige per år i totalt fem år skulle göra att enbart de som redan har kommit in på arbetsmarknaden kommer kunna nyttja det.
Som en följd av att färre kan använda sig av bidraget skulle man kunna höja det från dagens löjligt låga 3.000 kronor per månad. För de med eftergymnasial utbildning skulle man kunna höja det ytterligare i två etapper, för de med kandidat och de med master. Genom att ge ordentliga vårdnadsbidrag till de grupper som med större sannolikhet är fortsatt attraktiva på arbetsmarknaden efteråt, blir vårdnadsbidraget inte på samma sätt en fälla.
Det eftersträvansvärda vårdnadsbidraget blir dessutom en morot att vänta med barn till sent. Studier visar att barn födda av äldre föräldrar upplever en tryggare uppväxtmiljö, något som redan nu bättre kontakt med föräldrarna är en bidragande orsak till. Ett vårdnadsbidrag som möjliggör än bättre relation till någon eller båda föräldrarna bör därför ses som positivt ur ett barnperspektiv. Partierna i den nuvarande regeringen har länge velat göra barnkonventionen till lag. Att då inte ta barnperspektivet i frågan om barnomsorg och vårdnadsbidraget är inget annat än rent hyckleri.
Arvid Haag
Politiskt obunden