I de två konflikter som var dödligast under 2014, Syrien och Iraq, har våldet fortsatt med oförminskad styrka under 2015. Dessutom har eskalerande våld i redan allvarliga situationer gjort att säkerhetsläget försämrats kraftigt i länder som Nigeria, Yemen och Egypten, säger Therése Pettersson, projektledare för UCDP.
– Även i Afghanistan har våldet ökat kraftigt, påpekar hon. De internationella styrkorna har dragit sig tillbaka, vilket har gjort att de afghanska säkerhetsstyrkorna har varit extra utsatta. Samtidigt har de trevande försöken till fredsförhandlingar strandat efter att en ledarskapskonflikt brutit ut inom Talibanrörelsen till följd av beskedet att Mulla Omar varit död i flera år.
Ytterligare en försvårande faktor är Islamska statens, IS, expansion, där gruppen utropat provinser i en rad länder såsom Ryssland, Afghanistan, Nigeria, Libyen och Egypten. Grupper som är löst knutna till, eller har inspirerats av, IS har även utfört spektakulära terrorattacker mot civila mål runt om i världen. Våldet som kopplas till IS och deras allierade har också gjort att fler och fler länder har blandat sig i konflikterna.
– Det tydligaste exemplet är Rysslands, USA:s, Storbritanniens och Frankrikes bombningar av IS i Syrien, säger Professor Peter Wallensteen, rådgivare inom UCDP i ett pressmeddelande.
Att externa parter engagerar sig militärt i andra länders konflikter är ett fenomen som har ökat kraftigt de senaste åren, men forskningen visar att dessa konflikter är svårare att lösa, varnar han.
Det är dock inte bara en negativ bild som möter oss när vi tittar på 2015. En av de konflikter som 2014 klassificerades som krig av UCDP, vilket innebär att konflikten orsakade minst 1.000 stridsrelaterade dödsfall under året, var Sydsudan. Under 2015 har dock ett fredsavtal mellan de stridande parterna lyckats minska våldet betydligt.
– Även i Colombia, Myanmar och Filippinerna pågår lovande fredsprocesser, och i Ukraina har ett avtal om vapenvila hejdat det värsta våldet, säger Wallensteen.
Den största utmaningen för 2016 blir att tackla den alltmer kritiska situationen i Mellanöstern, som delvis men inte helt är ett resultat av IS:s expansion.
– En förutsättning för det är att grannländer och politiska stormakter kan komma överens och samordna sina intressen, säger Therése Pettersson.
