En av de trådar som spindelns spinner, den som används som säkerhetslina, är känd för sin enastående styrka och flexibilitet, men de exakta mekanismerna bakom dess produktion är fortfarande till stor del okända.
En ny studie från KI och SLU som publicerats i tidskriften Science Advances ger nya insikter om detta fascinerande material. Med avancerad gensekvenseringsteknik har spindelns silkesproducerande körtel kunnat undersökas på cellnivå. Resultatet visar vilka trådens beståndsdelar är och hur den är uppbyggd, information som kan ge svar på varför spindeltråd är ett så starkt och segt material. Spindeltråd är nämligen den segaste fiber som vi känner till. Den kan absorbera mer rörelseenergi än exempelvis Kevlar som används i skottsäkra västar.
Undersökningen avslöjade att körteln består av sex olika celltyper, var och en begränsad till en av tre distinkta zoner. Forskarna kunde också visa att spindeltråden i huvudsak består av 18 olika proteiner, inklusive några tidigare okända. Dessutom blandas inte de proteiner som utsöndras av cellerna i de tre zonerna i körteln utan de finns kvar som skilda lager i fibern. Detta innebär att spindeltråden består av tre rörformade lager av proteinblandningar som skiljer sig avsevärt i sammansättning.
Denna kunskap är enligt forskarna avgörande för utvecklingen av konstgjort spindelsilke med egenskaper som speglar naturfiberns. Den ger också en inblick i hur naturen på ett elegant sätt har löst utmaningarna med att spinna en exceptionellt seg fiber från en proteinlösning.
