Genom att analysera DNA från tänderna hos människor som levde under bronsåldern i Europa och Asien har forskarna hittat bevis för att pestinfektioner fanns redan för 4.800 år sedan.
Orsaken till sjukdomen är bakterien Yersinia pestis. Det dröjde dock cirka tusen år innan generna i bakterien förändrades och sjukdomen kunde spridas genom loppor – och därigenom orsaka pandemier. Det visar en ny studie som genomförts av forskare från bland annat Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet.
– Upptäckten ändrar vår syn på när och hur pesten påverkade människan och skapar nya möjligheter att studera sjukdomars utvecklingshistoria, säger Eske Willerslev, professor vid Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande.
Yersinia pestis är orsaken till digerdöden som dödade 30-50 procent av Europas befolkning på mitten av 1300-talet. Tidigare pestutbrott, exempelvis det i Aten för omkring 2.500 år sedan, har kopplats till det antika Greklands fall. Det har däremot varit oklart om Yersina pestis kan ha orsakat så pass tidiga epidemier eftersom det saknas molekylära bevis på bakteriell närvaro i benmaterial äldre än 1.500 år.
Enligt Kristian Kristiansen, arkeolog och professor vid Göteborgs universitet samt medförfattare till artikeln, har gentekniken öppnat nya dörrar för arkeologin.
– Vissa sjukdomar som har ett relativt långsamt förlopp, som till exempel tuberkulos, skapar synliga spår på skelettet. Men det gör inte pest eftersom förloppet är så snabbt, bara några dagar. Däremot kan sjukdomen spåras med DNA-analys vilket banat väg för helt nya sätt att bedriva arkeologisk forskning.
Bakgrunden till studien var arkeologiska observationer som visade på en kraftig nedgång i bosättningar över stora delar av norra Europa strax före 3000 f. Kr.
– Denna dramatiska nedgång krävde en förklaring. Under våra diskussioner i början av året föddes idén att det kunde vara pesten. Våra beräkningar visar att den gemensamma förfadern till alla stammar av Yersina pestis är ungefär 5.800 år gammal vilket är före bronsåldern, en tid som kännetecknades av stora migrationer. Sjukdomen skulle i så fall ha spridits mellan människor innan migrationen från stäppen började och sedan burits vidare av vandrande stäppfolk, säger Kristian Kristiansen.
En färsk studie visar att bronsåldern (cirka 3000 till 1500 f.Kr.) var en mycket dynamisk period med stora folkförflyttningar som var avgörande för dagens demografiska och genetiska struktur i Europa och Asien. Orsaken till migrationen är oklar. Men en teori är att folkförflyttningarna orsakades av sjukdomsutbrott.
– Kanske flyttade folk på sig för att komma bort från epidemierna. Eller kanske för att kolonisera områden som ödelagts av farsoterna, säger Morten Allentoft från Centrum för GeoGenetics.
Totalt har forskarna bakom den nu aktuella studien analyserat 89 miljarder DNA-sekvenser som utvunnits ur tänderna på 101 personer från bronsåldern, i Asien och Europa. I sju av tänderna fann forskarna DNA från pestbakterien. Beräkningar visar att den gemensamma förfadern till alla kända Yersinia Pestis-stammar är ungefär 5.800 år gammal – mer än tre tusen år äldre än vad vi tidigare har känt.
