Rättegången mot Karl Hedin var lite speciell. Åklagaren valde, i brist på riktiga bevis, att använda Hedins åsikter om vargjakt som bevisning för att han skulle ha gjort sig skyldig till jaktbrott.
Det fungerade, för att göra en lång historia kort, inget vidare. Åtalet ogillades och i domen fick åklagaren Lars Magnusson så skarp kritik av tingsrätten att det borde stämma till djup eftertanke.
Att i det läget reagera med fortsatt okynnesprocessande borde vara riskabelt för en åklagare som är mån om sin karriär. Men i resterna av det som en gång var rättsstaten Sverige är Magnussons nitiska överklagande till Svea hovrätt bara meriterande – i vissas ögon.
Med vissa menar jag förstås aktivistorganisationerna. De som har ersatt krav på vandel och heder som medel för att ta sig fram i karriären med krav på politisk korrekthet. De heter Hilda och Ruben, Ida och Legally Lady.
Här, och hos regeringen, samlar Magnusson poäng. Och nu hoppas åklagare Magnusson att hovrätten ska strunta i juridiken och lägga hans politiskt korrekta magkänsla till grund för en fällande dom.
Det värsta är att han kan få rätt.
Utgången av en domstolsprocess i Sverige beror numera nästan uteslutande på rättens sammansättning. Är det fler aktivister än traditionella domare i rätten så kan vad som helst hända.
Sett ur det perspektivet hade Magnusson alltså bara otur i tingsrätten, när målet lottades på en traditionell domare och dessutom en som vågade skriva i domskälen att Hedins åsikter om varg inte hade något som helst bevisvärde.
Eller var det där sista verkligen så bra? Vi ska fundera över det. Men först lite om nätverken.
Hilda är Anne Rambergs lobbyorganisation för kvinnliga jurister. Namnet betyder ”strid” vilket man påpekar på sin hemsida. Medlemmarna kallas "storhildor" och är mäktiga kvinnor inom advokatkåren, domstolarna, Åklagarmyndigheten, polisen och statsförvaltningen.
Hildas underförening Ruben samlar män som beskäftigt vill hjälpa fram kvinnor till makten. Ett karriärmässigt självmordsprojekt? Knappast. Det är ju bara fråga om redan upphöjda män, som har sitt på det torra, förstås.
När Anne Ramberg efter 20 år ersattes som generalsekreterare för Advokatsamfundet efterträddes hon av en annan Storhilda: Mia Edwall-Insulander. På samma sätt ärvde Storhilda Mari Heidenborg JK-ämbetet av Storhilda Anna Skarhed.
Chefen för åklagarmyndigheten, där åklagare Magnusson jobbar, är riksåklagare och Storhilda Petra Lundh.
När Magnusson får upp sitt Hedin-mål i Svea hovrätt kommer det prövas av underordnade till hovrättspresidenten Anders Perklev från Ruben. Han styr domstolen tillsammans med Ruben-kollegorna Jan Öhman och Peter Strömberg samt två Storhildor: Lena Blixt och Maria Billing.
Högsta Domstolen leds av Anders Eka, som givetvis är medlem i Ruben. Totalt utgör Hilda- och Ruben-medlemmarna sex av 16 justitieråd. En minoritet, men med Eka vid rodret.
När Riksrevisionen kritiserade Hildas inflytande över nya domartillsättningar 2010 blev grundaren Anne Ramberg rosenrasande. Riksrevisionen fick veta att revisionen inte förstått sitt uppdrag och att det blåste ”unkna, kvinnofientliga vindar i dess korridorer”.
Sedan dess är riksrevisorerna tysta. Och ska man vara noga så är ju riksrevisorernas uppgift att göra effektivitets- och finansiell revision av myndigheter.
Det betyder att den numera avlidna riksrevisorn Margareta Åberg hade alldeles utmärkta befogenheter för att polisanmäla sin Hilda-kollega och nära bekant Maarit Jänterä-Jareborg, styrelseordförande för Riksbankens Jubileumsfond, när det uppdagades att de finaste lägenheterna i fondens hyresbestånd hade fördelats till styrelseordförandens kompisar.
Men Margareta valde istället att skicka ärendet till Regeringskansliet, där det begravdes, kanske av rättschefen Per Hall från Ruben.
Så jobbar Riksrevisionen idag. På de snart två decennier som passerat sedan Inga-Britt Ahlenius ledde dessa statens granskare har glansen falnat och skandalerna tycks fortsätta att förfölja myndigheten.
Avslutningsvis finns det hildor med lukrativa och trevliga uppdrag inom näringslivet. Bankföreningens före detta vd Ulla Lundquist och Investors chefsjurist Petra Hedengran är två exempel.
Börjar ni nu ana vilket formidabelt motståndarlag Karl Hedin har emot sig?
För den som utsätts för ett rättsövergrepp av svenska domstolar kan det framstå som att vänsteraktivisternas makt är oändlig. Men en dag kan allt detta slå tillbaka. När en sann opposition tar makten i Sverige kan medlemskap i politiska aktivistnätverk bli en tung black om foten.
Det är inte säkert att en sådan grundlagsändring som Biden överväger ens behövs för att avsätta hela det här gänget på studs. Man kan ju börja med att följa den lag om förtjänst och skicklighet som formellt ännu gäller, och som Anne Ramberg valde att kalla för ”unken".
Och vem är det som är unken, förresten? Börjar inte hela grejen med vänsterdomstolar och myndigheter som styrs av radikalfeministiska tanter kännas ganska 2005? Och börjar det inte kännas som en alltmer befriande tanke att få vädra ut efter Anne Ramberg och hennes gelikar en vacker dag?
