Det var den 10 augusti 2015 som Abraham Ukbagabir högg ihjäl Carola och Emil Herlin på Ikea i Västerås. Den då 35-årige eritreanen hade precis fått besked från Migrationsverket att han inte får stanna i Sverige när han genomförde dådet.
Efter dubbelmordet högg han sig själv i magen, men överlevde.
Tanken var att morden skulle få så stor uppmärksamhet som möjligt, därför valde han ut vita offer.
"De såg svenska ut", har den eritreanske invandraren själv sagt.
"Jag kände att när alla andra får stanna i landet, men inte jag, då betraktade jag det som ett brott mot mig. För att visa att jag var orättvist behandlad och för att få fred, då gick jag till attack", sade han under rättegången.
Västmanlands tingsrätt dömde Abraham Ukbagabir till livstids fängelse och utvisning, ett straff som senare fastställdes av hovrätten.
Nu får mördaren och hans anhöriga tala ut i Expressen.
Ukbagabir vädjar om att få avtjäna sitt straff i Eritrea. När Expressen påpekar att han mördat två helt oskyldiga personer, svarar han:
– Shit happens! Jag förstår att det inte är en bra sak. Men jag vill glömma detta.
Att de brutala morden är en fruktansvärd upplevelse för de anhöriga verkar inte bekymra honom nämnvärt. Det finns i alla fall inte något han kan göra eller säga till dem. Gjort är gjort, menar han och påpekar att händelsen "är historia".
Abraham Ukbagabir kom först till Italien. Men det var inte målet. Han ville till Skandinavien. Han åkte till Norge men skickades tillbaka till Italien. Sen tog han sig till Danmark, men skickades återigen tillbaka till Italien. I Sverige blev han inte deporterad direkt utan placerades på ett asylboende. Men sedan fick han avslag även här och gick under jorden.
Det är frilansjournalisten Martin Schibbye som nu har träffat Abraham Ukbagabis familj hemma i Eritrea.
Ikeamördarens bror Rober Berhene säger till tidningen att han är förvånad att hans syskon över huvud taget lever. Han trodde att personer som mördar två oskyldiga människor slås ihjäl, säger han till Expressen och påpekar att Europa tydligen är annorlunda än Afrika.
Mördarens mamma säger att hon skäms för vad Ukbagabir gjort, men betonar samtidigt att hon uppskattar att den svenska regeringen tar hand om hennes son "som om det vore deras eget barn".