Castro avled klockan halv elva igår kväll efter flera års sjukdom. Han blev 90 år gammal.
Dödsbudet annonserades i den statliga televisionen strax efter midnatt natten till idag av hans bror, nuvarande presidenten Raul Castro.
Fidel Castro pensionerade sig 2008, han hade då varit landets ledare i 49 års tid. Anledningen till att han klev åt sidan var hans sviktande hälsa.
Castro tar makten
Under 1940- och 50-talen var Kuba, med latinamerikanska mått mätt, ett välmående land. Men rikedomarna var, trots omfattande rättigheter för landets arbetare, ojämnt fördelade och det fanns stora missnöjda grupper. Samtidigt var det politiskt turbulent i landet och allt fler lockades av socialismens enkla lösningar där alla skulle få ta del av välståndet och välfärden.
1952 tog landets tidigare folkvalde president Fulgencio Batista makten i en statskupp sedan det stått klart att han inte skulle vinna det val som var inplanerat samma år. Kuppen följdes av ett utbrett missnöje i landets politiska etablissemang där många hoppats få högt uppsatta poster i den nya regeringen. En av de besvikna var den unge advokaten Fidel Castro. Castro ledde redan året därpå ett väpnat kuppförsök mot den nya regeringen, men misslyckades, greps och fängslades.
Efter att ha rymt och flera försök till väpnad revolution senare lyckades Castro tillslut. 32 år gammal, i januari 1959, körde han i triumf in i huvudstaden Havanna med sina trupper sedan Batista tvingats fly landet. Till en början såg den amerikanska regeringen positivt på Castro.
Efter att ha tillkännagett att han tänkte styra ön socialistiskt och han börjat leta upp och avrätta misstänkta antikommunister och "fiender" till revolutionen försämrades relationen med USA. Kuba stärkte istället sina band till Sovjetunionen som gärna ville ha ett allierat land så nära USA:s kust.
Grisbukten och Kubakris
I april 1961 försökte sig USA:s underrättelsetjänst CIA på ett klumpigt försök att störta den nya socialistiska regimen på Kuba. 1.400 beväpnade exilkubaner stormade i land i Grisbukten på Kuba medan amerikanska plan bombade flygbaser på ön. Samtidigt pågick ett väpnat uppror på Kuba, mot Castros regim, och USA:s tanke var därför att officiellt förneka all inblandning i offensiven. Försöket blev ett fiasko, USA drog tillbaka sitt militära understöd till de landsatta exilkubanerna som tvingades kapitulera.
Året därpå, i oktober 1962, inträffade den så kallade Kubakrisen sedan USA:s president John F. Kennedy tillkännagett att Sovjetunionen stationerat kärnvapen på Kuba. USA inledde en blockad av ön och världen oroade sig för kärnvapenkrig. Efter en veckas hårda förhandlingar gav sovjets ledare Nikita Chrusjtjov med sig och drog tillbaka kärnvapnen.
Socialistisk ikon
Under 60- och 70-talen exporterade Kuba sin kommunism till Latinamerika och Afrika. Fidel Castro och en annan känd latinamerikansk kommunist, Che Guevara som var med vid den kubanska revolutionen, fick idolstatus bland socialister i hela världen.
Men det kubanska folket fick det sämre i takt med att kommunismen tog ett allt mer totalitärt grepp om landet. Strejkrätten för fackföreningar drogs in, Katolska kyrkan och andra religiösa grupper trakasserades och "revolutionära försvarskommittéer" såg till att ingen råkade leva ett icke-socialistiskt liv.
De flesta andra länder i Latinamerika gick så småningom, en efter en, om Kuba i ekonomiskt välstånd. I BNP per capita räknat är Kuba idag ett av de fattigaste i hela Latinamerika.
Länder som Brasilien, Mexiko, Uruguay, Argentina och Chile räknas idag som i-länder. Kuba däremot lider emellertid fortfarande av den socialistiska politiken.
Artikeln är rättad.
