I början av 1900-talet var rovdjuren nästan utrotade i Europa – det fanns bara spillror kvar av de ursprungliga populationerna. Men idag ser vi ökande eller stabila populationer av varg, björn, lo och järv och de lever inte i en avlägsen vildmark utan i ett landskap som är präglat av människan.
Det är en stor skillnad mot strategin som används i andra delar av världen där rovdjur skyddas i stora nationalparker eller vildmarksområden, separerade från människan. Om Europa hade använt den modellen hade vi knappast haft några rovdjur eftersom vi inte har dessa stora vildmarksområden, enligt forskarna.
– Det är en framgångshistoria som bygger på en bra lagstiftning, politisk stabilitet, starka institutioner och att den allmänna opinionen är positiv, säger Guillaume Chapron, forskare vid Grimsö forskningsstation, som deltagit i den stora studien. Dessutom är Europas skogar och populationer av vilda växtätare i bättre form i dag än för hundra år sedan.
Europa har dubbelt så många vargar som USA (utanför Alaska) trots att det är hälften så stort och mer än dubbelt så tätt befolkat. Forskarna visar att dessa arter har en otrolig förmåga att överleva en värld som domineras av människan.
I stort sett är människor i Europa positiva till rovdjur men de konflikter mellan människor och rovdjur som orsakade de historiska minskningarna finns kvar, till exempel attacker på tamdjur. Den största utmaningen för att bevara rovdjuren finns i länder där de stora rovdjuren helt försvunnit. Där har kunskap om hur man kan anpassa sig efter sina vilda grannar gått förlorad, enligt forskarna. Rovdjur, särskilt vargen, har också på en del håll blivit symboler för politiska och sociala klyftor mellan stad och land.
