Nu är den där gamle inpiskade rastänkaren Hansson igång igen. Ni vet, han som utan spärrar eller skamkänslor delar in människor efter hudfärg istället för att se dem som individer. Han som drar fördomsfulla slutsatser baserade på vilken pigmentering en människa har. Som sitter och räknar hur många svarta respektive vita han ser, som ställer grupper mot varandra. Va, Bosse Hansson? Nej, för fan - jag pratar om Wolfgang på Aftonbladet.
Vad jag vet har Bo Hansson inte uttalat sig om "svartingar" inom upptagningsavstånd från en radiomick på sistone, men hans namne Wolfgang fullkomligt seriepublicerar rasstudier för Aftonbladet. Ingen svart nuna är oräknad på Romneys valmöten, vitingarna är kollektiviserade i ett reservat, skuldbelagda och dömda på förhand som något som tillhör det förgångna. Inget märkvärdigt, bara ännu en dag som löneslav på Helins vingliga skuta, byggd med dubbla måttstockar.
"Varför röstar svarta amerikaner så gott som uteslutande på Obama? Är det en allmänmänsklig reflex som svarta också ger prov på när de tenderar att föredra någon som ser ut som dem själva, som har samma ögonfärg, samma hår som de har? Är svarta amerikaner rasister framför valurnan?"
Så skulle ju Wolfgang Hansson ha kunnat formulera frågeställningen i sina valanalyser från USA, men det gjorde han ju förstås inte. Det hade varit att frångå manus, att inte hålla sig till BERÄTTELSEN, att det är de vita som är rasisterna som ska hållas kort, att framtiden med all rätt tillhör andra grupper på båda sidor av Atlanten. Det är självklart, naturligt och bara att acceptera. Därför ägnar sig Hansson åt att räkna svarta ansikten på Romneys valmöten och av det klena resultatet dra slutsatsen att det är de närvarande vita som är fördomsfullt inskränkta, inte de frånvarande svarta.
Vän av ordning kan tycka att Wolfgang inte bara helt borde avhålla sig från att försöka utmåla vita som rasister för att de föredrar Romney och därmed så etnisk split bland läsarna. Tvärtom borde han påpeka det självklara: Vita amerikaner, liksom vita svenskar är inte mer rasistiska än andra, de är MINDRE rasistiska. Svenska folket är enligt internationella studier världens minst rasistiska folk, vilket per definition innebär att varje annan etnisk grupp som kommer hit har mer smutsig byk med sig i bagaget än vi. Somalier, kurder, afghaner, norrmän, monegasker och vatikanstatare - alla är mer stöveltrampande lägerkommendanter i själ och hjärta än vi. Det behöver de - alla jordens andra folk - jobba med, eller hur? Så att de blir lika duktiga som vi.
Och vad är det för "rasistisk tankefigur" Hansson målar upp när han vänder upp och ned på begreppen i amerikansk inrikespolitik vad gäller rasröstande? Han försöker problematisera vitas beteende, när de i själva verket är den enda grupp som inte har något att skämmas över utan faktiskt till stor del klarar av att bortse från ras. Om det finns två kandidater av olika ras och vita röstar på båda, medan svarta mangrant sluter upp bakom sin rasfrände - hur kan man klämma ett antivitt artikeltema ur det? Hur kan man anklaga ett parti för att vara ett "vitt reservat" när det är andra gruppers interna gruppsammanhållning och rasism som får dem att hålla sig undan?
Om man inte bär på en mörk, skamlig, hemlighet förstås - en som man försöker dölja med ett "antirasistiskt" alibi. Man kanske inte kan låta bli att dela in i ett vi-och-dem. Där vi är de vita, civiliserade som man har rätt att förvänta sig en högsint färgblindhet av, medan man av de andra, de svarta, inte kan begära bättre än att de instinktivt röstar på den svarte kandidaten.
Man kanske inte tror på alla människors lika värde och lika ansvar? Man kanske är det där som börjar på "r"?