Rättsövergreppet är sjukt men väntat

I en rättsstat borde gårdagens friande dom mot Thomas Mattsson förvåna. Hur kan en person som är uppenbart skyldig – ja till och med erkänner gärningarna som läggs honom till last – ändå frias? Och varför avgörs inte frågan av en domstol, utan av nio politiker? Och varför är domskälen hemliga?

Svaret är att Sverige har gjort ett stort undantag från rättsstatsprincipen när det gäller åtal mot etablerade medier. Här är det inte tänkt – inte ens officiellt – att parterna ska vara lika inför lagen.

I korthet går det istället till såhär: Innan ett åtal mot en tidningsutgivare får prövas juridiskt av tingsrätten ska det först prövas politiskt av en jury. Problemet är bara att jurysystemet är riggat: Juryn består av nio politiker. Och minst sex av de nio måste vara överens för att tingsrätten överhuvudtaget ska få pröva saken juridiskt. Annars frias tidningen utan juridisk prövning. Och utan möjlighet för den enskilde att överklaga.

Det räcker alltså med att fyra ledamöter sätter den politiska lojaliteten framför juridiken för att en uppenbart skyldig person – som till exempel Thomas Mattsson i detta mål – ska frikännas. Juryn motiverar inte sitt beslut, vilket gör det extra bekvämt för opportunistiska ledamöter att döma på ett sätt som de vet är oriktigt, men politiskt lockande.

Mattsson vet naturligtvis att han klarat sig undan en fällande dom enbart eftersom juryn valde att strunta i sitt juridiska uppdrag och istället göra domslutet till en antirasistisk manifestation. Sveriges egen O.J. Simpson försöker nu varna andra för att åtala honom igen, genom att lyfta fram de höga rättegångskostnaderna (1,2 miljoner kronor) som pensionären döms att betala i målet.

Jag har tidigare skrivit i denna blogg om hur Sverige upprepade gånger har fällts av Europadomstolen på grund av våra mediers rätt att förfölja, skandalisera och hänga ut privatpersoner utan reell risk att tvingas betala skadestånd eller dömas för brott. Domstolen har aldrig helt underkänt upplägget med en tryckfrihetsdomstol bestående av politiker, trots att systemet med politiska domstolar har lyst med sin frånvaro i västvärlden sedan de nationalsocialistiska folkdomstolarna avskaffades i samband med andra världskrigets slut.

Men även om den svenska jury­ordningen märkligt nog tycks ha accepterats så kan inte gärna gårdagens domslut vara förenligt med europeisk rätt. Europakonventionen tvingar Sverige att skydda sina medborgare mot just den typ av kränkningar av privatlivet som Expressen har ägnat sig åt. Sveriges olika regeringar har dock vägrat skärpa lagen så att den uppfyller konventionskraven, vilket till stor del beror på att en uthängnings­tidning (Expressen) och ett mediehus (Bonniers) har argumenterat kraftfullt mot en sådan hårdare reglering. (Du kan läsa mer om detta på Infotorg Juridik).

Huruvida målsäganden i detta fall är intresserad av ytterligare en process efter tre års uttröttande tvist mot Expressen vet jag inte. Men i motsats till vad Thomas Mattsson skriver idag så har jag faktiskt aldrig påstått att det var solklart att han skulle vinna den här processen. Tvärtom har vi varnat för de stora riskerna för ett politiskt korrupt jurybeslut redan från början och det var därför vi höll den stora insamlingen under våren 2014. Ni som donerade pengarna visste att de kanske inte kommer tillbaka, men skänkte pengar ändå, och vi är mycket tacksamma över det.

Det är ännu inte avgjort hur höga rättegångskostnader målsäganden slutligen kommer att tvingas betala. Den delen av domen kan nämligen överklagas och vid en eventuell vinst mot Sverige på Europanivå kan man tänka sig att svenska staten åläggs att betala även för den svenska prövningen. Det är med andra ord inte säkert att denna process i ekonomisk mening kommer att bli något nederlag för någon annan än Expressen.

En sak som däremot är säker är att många nu inser att något måste göras åt att kriminella medier är rättsligt immuna i det här landet. Nu gav vi trots allt etablissemanget en ärlig chans att visa att det finns en övre gräns för godtycket och nepotismen, och att det lönar sig även för oss vanliga medborgare att verka med lagliga, seriösa och juridiska medel snarare än att också börja smäda, hota och skandalisera. Den chansen valde man att inte ta. Det var deras val, och det kan visa sig bli ett beslut som står dem dyrt inom kortare tid än de tror.