Baizuo (白左) är ett kinesiskt ord som betyder ungefär "vit vänster" och som i synnerhet syftar på ett självcentrerat amerikanskt vänsterperspektiv.
Baizuoperspektivet anses trots sina brister ha en stark förmåga att påverka uppfattningen i hela väst, inte minst genom spridning i västerländska massmedier. Det anses leda till att allvarliga samhällsproblem kan ignoreras i västvärlden medan andra rent perifera frågor framställs som fasansfulla hot mot hela samhället.
Ett sådant hot, där bilden har importeras från USA till Västeuropa, är det från rasismen.
Svarta människor i USA har flera problem, men det värsta, enligt amerikansk media, är de ständiga övergreppen mot svarta från vita poliser.
Nu senast tillerkändes efterlevande till den kriminelle George Floyd ett skadestånd på 27 miljoner dollar. Det är det högsta belopp som polisen betalt ut någonsin trots att Floyd inte precis var oskyldig till händelsens utveckling, när han vägrade att kliva in i polisbilen efter att ha blivit arresterad för att ha försökt betala ett köp med falska sedlar.
Det förefaller troligt att det finns andra, mer oskyldiga personer som blivit dödade av den amerikanska polisen. Personer som inte heller var så höga på substansen fentanyl att knarkandet ansågs utgöra en delförklaring till händelsens dödliga utgång.
Men Floyd tillhör genom sin hudfärg och kanske också genom sin vandel "en skyddsvärd grupp", för att använda den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldts terminologi.
Är man enligt kinesisk vokabulär en baizuo så är man helt enkelt mer känslig för svarta dödsfall än för vita. En baizuo inkasserar nämligen godhetspoäng om denne hävdar att andra raser än den egna är mer skyddsvärda.
Baizuoperspektivet flyttar intresset till svarta offer och vita förövare, trots att den höga svarta kriminaliteten mot talrika svarta offer är det största problemet. Denna brottslighet utgör ju knappast rasism, men det minskar på intet sätt problemets storlek eller allvar.
I USA är mordfrekvensen sex gånger högre för USA:s svarta än för vanliga amerikaner. Över 90 procent av dem dödades av andra svarta, trots att svarta bara utgör 13 procent av befolkningen.
Denna höga våldsbenägenhet spiller också över på andra grupper, så icke-svarta har all anledning att frukta svart kriminalitet.
Detta blir inte radikalt annorlunda om man tittar på rån och våldtäkt; de svarta är generellt förövare, inte offer, i jämförelse med andra grupper. De 13 procenten svarta står för 52 procent av alla mord i USA och 90 procent av allt övrigt våld mellan personer av olika raser.
Alla grupper begår mest brott mot sin egen grupp och det är detta interna våld som drabbar den svarta befolkningen, inte rasism.
Fokuserar man på polisvåld syns samma bild. En genomsnittlig svart polis skjuter betydligt fler obeväpnade vita (0,38) än en vit poliser skjuter obeväpnade svarta (0,19).
Ändå väcker USA åtal framför allt mot vita poliser som skjutit en svart skurk; den amerikanska rättvisan är inte färgblind, utan baizuo.
Den amerikanska allmänheten presenteras samma felaktiga bild som vi i Sverige.
Varje seriös journalist kommer rätt snabbt fram till hur läget ser ut om han börjar gräva i data. Hans praktiska lösning blir att ignorera data och istället skriva en snyftartikel om en sörjande moder som berättar hur hennes helylleson blev dödad, helt oskyldig, i en skottduell med polisen.
För några år sedan blev en död kriminell 17-åring med många muskelbilder på Facebook illustrerad med att foto från ett familjealbum, då han var en spinkig 12-åring. En slö läsare fick ett helt felaktigt intryck av att polisen dödat ett yngre barn.
Den slöe läsaren har också lärt sig att svarta är utsatta för en ständig rasism, vilket han som vit bör känna skuld för. Det är just den attityden som beskrivs med termen baizuo.
Västvärlden skapar felinformerade personer som är överkänsliga för skuld, vilket skapar en efterfrågan på rasism mot vita. Denna efterfrågan fylls med svart kriminalitet som man hanterar med överseende, medan den vita allmänheten rituellt ursäktar sig för brott man inte begått. Överallt har vi i väst nu samma oordnade reträtt och samma ursäkter.
Många kineser tycker att vi borde vara stolta för våra materiella framsteg och att skuld- och skamsnyftet med sina satsningar på "woke capitalism" och liknande är löjeväckande. Kineserna har rätt. Det blir lite fånigt med dollarmiljardärer som drivs av ett socialt patos, och dessutom har en önskan om att tjäna ett par miljarder till.
Utvecklingen mot en miljardärsvänster är en ideologi som tilltalar amerikaner. Alla kan naturligtvis beskriva sig själva som offer, dömda till misslyckanden. Men genom hårt arbete och en länge dold talang kunde de slå tillbaka och till sist bli en vinnare.
Man är egentligen ointresserad av pengar, men märkligt nog är man en pojke med guldbyxor som förändrar världen till det bättre och råkar bli otroligt rik genom slumpens skördar. Den amerikanska drömmen illustreras av Tom Hanks som snäll, men alternativt mentalt utvecklad i filmen Forrest Gump. Detta är ett narrativ som fungerar allra bäst i amerikansk överklass.
I resten av världen behöver kapitalism stöttas med meritokratiska system och personliga ansträngningar. I USA kan man bli rik på att godhetssignalera och ha tur, men i resten av världen lyfter inte den historien. I andra länder blir sådana historier sockersöta fabler eller pinsamma pekoral.
Den amerikanska skulden är som helhet lika falsk. USA har många saker på sitt samvete, men det historiska slaveriet, liksom andra former av livegenskap, var en global företeelse. Ändå vältrar sig dagens amerikaner i detta som vore det något specifikt amerikanskt.
I bibeln blir Saulus till Paulus och det känns som om slaveriet i USA har en liknande omvändelsemöjlighet. Bara genom total omvändelse och fullständig bekännelse till "woke capitalism" kan man fortsätta ostört med sitt ansamlande av rikedom. Det gäller att ha God som gud om man vill vara rik som ett troll.
Den kinesiska kritiken avviker från den gängse: att lyfta fram USA:s historiska brister. Den hävdar istället att USA har speciella brister som snarast ligger i en skenande moralism. Supermakten har en falsk självbild och man hycklar och indoktrinerar i en utsträckning som gör att en normal diktator kan framstå som rätt balanserad i jämförelse. USA anses i vissa hänseenden fortfarande vara ett föregångsland, men i andra ett varnande exempel.
Än så länge följer Sverige blint den amerikanska rasismhysterin, istället för att betrakta den med kinesisk distans.
