Sammanlagt ingick runt 340.000 personer i forskarnas stora kartläggning av sambanden mellan gener och fetma samt kroppsammansättning. Målet med studierna, som publiceras i Nature, var att identifiera nya gener som ökar risken för fetma och att öka förståelsen för de biologiska mekanismer som leder till tillståndet.
– Vi vet sedan tidigare att ärftliga faktorer är viktiga för uppkomsten av fetma, och kände innan de här två studierna till knappt 60 genregioner med koppling till fetma. Vi har genomfört de mest omfattande genetiska studierna av fetma som gjorts, och vi identifierade 89 nya regioner med gener som ökar risken för fetma eller förändrad kroppssammansättning, säger Erik Ingelsson, professor vid Uppsala universitet, som är en av forskarna som har lett studierna.
I de två nu publicerade studierna har forskarna kartlagt de regioner i arvsmassan som är kopplade till fetma genom att undersöka sambanden mellan så kallat body mass index (BMI) eller midja-höft-kvot och 2,8 miljoner genvarianter i upp till 339.224 studiedeltagare.
Genom denna stora genkartläggning kunde forskarna identifiera totalt 97 genregioner (varav 56 tidigare okända) med starka bevis för koppling till BMI, och totalt 49 regioner (varav 33 tidigare okända) som var kopplade till midja-höft-kvot som är ett kroppsmått som speglar bukfetma bättre än BMI.
Forskarn följde sedan upp med olika metoder för att förstå mekanismerna bakom sambanden. De kunde också visa att vissa biologiska system är inblandade när det gäller BMI, särskilt olika funktioner inom centrala nervsystemet, som aptitreglering och inlärning, medan andra system, som omsättningen av fettväv och insulin spelade större roll för regleringen av midja-höft-kvot.
– Den här kunskapen är viktig eftersom den ökar den biologiska förståelsen av utvecklingen av fetma och dess konsekvenser. På sikt kan våra fynd leda till nya sätt att förhindra och behandla fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som utgör vår tids största globala folkhälsoproblem, säger Erik Ingelsson i ett pressmeddelande.
