Resultaten av studien, som publiceras i tidskriften Ambio, visar att hela 96 procent av gräsmarksarealen har försvunnit från det sörmländska landskapet under de senaste 100 åren.
Man har tidigare känt till att gräsmarker har minskat, men inte i den omfattning som det framgår av forskningen. Mycket av den unika och artrika floran är rester från ett tidigare landskap som är på väg att försvinna, enligt Sara Cousins som är professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
Studien visar att den nutida markanvändningen är starkt kopplad till dagens växtmångfald på landskapsnivå. Kvarvarande naturbetesmarker, slåtterängar och lövskogar är viktiga för många unika och specialiserade arter men ett varierat landskap bidrar till mångfalden av vanliga och inte alltid så uppmärksammade arter.
– Eftersom många arter som är specialiserade att finnas på ogödslade hävdade naturbetesmarker har försvunnit då naturbetesmarkerna minskat i storlek, odlats upp, planterats med skog eller övergivits så har hela landskapets biologiska mångfald också minskat, säger Sara Cousins.
I den nya studien analyserade forskarna med hjälp av historiska kartor hur markanvändning har förändrats mellan 1901 och 2013 över ett 1.642 kvadratmeter stort område som sträcker sig genom Södermanland från Askö i Östersjön till söder om Strängnäs.
Det är sedan tidigare välkänt att moderniseringen av jord- och skogsbruket under 1800- och 1900-talet har varit orsak till att många artrika landskapstyper har försvunnit.
