– Vår studie visar att honorna lägger fler ägg och hanarna befruktar fler ägg när en individ har ett stort genom, säger forskningsledaren Göran Arnqvist, professor i zooekologi vid Uppsala universitet.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society of London.
Genomet är summan av all arvsmassa, DNA, som finns i en cell. Genomets storlek varierar mycket mellan människor och olika växter, djur och andra organismer.
Hur mycket DNA en art har hänger märkligt nog inte ihop med artens komplexitet. Väldigt enkla organismer kan ha ett stort genom. Komplicerade organismer kan ha ett väldigt litet. Till exempel har både granar och gräshoppor genom som är många gånger större än människans. Varför denna variation finns är lite av ett mysterium och vad den beror på är också oklart. Det finns två sorters biologiska förklaringar till dessa dramatiska skillnader.
Den första föreslår att variation i genomets storlek mest består av skräp-DNA som inte spelar någon roll för organismers funktion och att det är slumpmässiga processer som bestämmer hur stor genomet blir.
– En möjlig tolkning av våra resultat är att det inte är så enkelt, utan att skräp-DNA:t faktiskt kan fylla viktiga funktioner, säger Göran Arnqvist i ett pressmeddelande.
I studien har forskarna tittat på olika arter av skalbaggar. Det står klart att mycket arvsmassa åtminstone hos dessa skalbaggar är en bra fungerande arvsmassa. Mycket arvsmassa gör det lättare att fortplanta sig. Individer med mycket DNA kommer då att sprida sitt stora genom till nästa generation, vilket kan leda till en evolutionär utveckling mot allt större genom.
