I en intervju med VLT idag säger Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson att myndigheten inte hade kunnat göra något för att förhindra Ikea-morden.
– Nej, det här ärendet utmärkte sig inte på något sätt, säger han.
Men i själva verket hade morden kunnat undvikas – ifall Migrationsverket hade satt 36-åringen i förvar i väntan på att han skulle avvisas.
Mannen, som nu vårdas för livshotande skador, fick avslag på sin första ansökan om uppehållstillstånd i december 2013 och skulle återföras till Italien. Han valde då att avvika och gå under jorden som "papperslös" fram till maj 2015, då han återigen ansökte om uppehållstillstånd. I mitten av juli togs återigen beslut om att han "omedelbart" skulle avvisas.
Enligt utlänningslagen har Migrationsverket rätt att hålla en person i förvar om det finns risk att personen avviker i väntan på avvisningen. Så skedde dock inte i fallet med 36-åringen.
– Det är ett stort missförstånd att man sätter ett likhetstecken mellan ett utvisningsbeslut och ett förvarsbeslut. Man fattar ett förvarsbeslut om det finns risk för att personen ifråga ska avvika, alltså inte medverka till att återvända dit beslutet säger. Finns det inga sådana indikationer och personen samarbetar så har vi inte laglig grund att ta någon i förvar, säger Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson till Fria Tider.
Aftonbladet skriver att han avvek och höll sig undan i samband med att han fick avslag på sin ansökan 2013. Stämmer det?
– Det stämmer, men det här ett helt nytt ärende som inte är kopplat till det gamla ärendet.
Att han tidigare har avvikit tar ni alltså inte hänsyn till över huvud taget när ni bedömer risken att han ska avvika en gång till?
– Nej, det vi tittar på är de förutsättningar som råder här och nu. Det är det vi har att ta ställning till.
Att han har avvikit tidigare är alltså helt irrelevant för bedömningen?
– Nej, det är inte helt irrelevant utan det är omständigheter man naturligtvis tar hänsyn till. Men man gör en nulägesbedömning. Hur ser situationen ut här och nu? Finns där en avvikanderisk såsom har framkommit av samtalen? Hur ställer sig den sökande till beslutet? Är man villig att samarbeta, och så vidare. Om det inte finns några indikationer som pekar på någonting annat så har vi heller inte grund för att ta ett förvarsbeslut.
