Brittiska arkeologer har upptäckt vad de tror är världens äldsta kalender i Aberdeenshire i Skottland. Kalendern upptäcktes på ett fält vid slottet Crathes.
Utgrävningar avslöjade 12 gropar som låg på en bågformad rad, med en total längd på 50 meter. Kalendern verkar avbilda månens faser och höll troligen reda på månaderna, enligt arkeologerna.
Bågformen tros spegla månens gång på himlavalvet. Kalendern har huvudsakligen använts som en årskalender, där varje sten representerar en månad, men den kan också ha använts för hålla reda på vilket månad på året det var.
I groparna tror experter att trästolpar kan ha stått, men att det är svårt att veta om det var trästolpar eller resta stenar i dem. Groparnas var av olika storlek och det kan ha speglat månens olika faser - nymåne, halvmåne och fullmåne
Groparna är också placerade i linje med midvintersolens uppgång i syfte att astronomiskt korrigera för månårets drift. Därigenom bibehålls kopplingen mellan tiderna som bestäms av månen, solåret och årstiderna.
Bilden visar hur groparna har anpassats till himlakropparna under årets gång. (Pressbild Birminghams universitet)
Ett forskarlag från Birminghams universitet har kommit fram till att kalendern är omkring 10 000 år gammal och skapades av jägar- och samlarfolk. Kalendern är därmed 5 000 år äldre än tidigare äldsta kända monument för att mäta tid från Mesopotamien. Det finns också tecken på att kalendern har använts i mer än 4000 år.
Bevisen tyder på att jägar- och samlaresamhällena i Skottland både hade behov av och finess att registrera tiden över åren, för att korrigera för säsongsbetonad drift av månåret och att detta skedde nästan 5 000 år innan de första kända formella kalendrarna i Mellanöstern, säger Vince Gaffney, Professor i landskapsarkeologi vid universitet i Birmingham, som ledde analysen till BBC.
På så sätt illustrerar detta ett viktigt steg mot den formella konstruktionen av tid och därmed historien själv, tillägger Gaffney.
Groparna upptäcktes när man såg ovanliga fläckar på åkrarna vid flygfotograferingar.
Analysen publicerades i måndags i den referentgranskade vetenskapliga tidskriften Internet Archaeology.
