Tidigare i år omkom afroamerikanen Eric Garner i samband med ett polisingripande i New York. De två polismän som var mest aktiva vid ingripandet mot honom, en latinamerikan och en asiat, har beskrivits som vita polismän och många menar att anledningen till att Garner blev så pass våldsamt nedbrottad att han avled var hans hudfärg.
Flera polismän uppger nu dessutom att även de utsätts för diskriminerande behandling av andra polismän när de inte är i tjänst. Nyhetsbyrån Reuters har intervjuat 25 svarta polismän – 15 pensionerade och 10 som fortfarande är i tjänst. 24 av dem uppger att de utsatts för rasprofilering när de inte varit i tjänst med innebörden att de misstänkts för brott enbart på grund av sin hudfärg.
Rasprofileringen har, enligt dem, inneburit att de stannats utan anledning när de varit ute och kört bil, att de fått sina huvuden upptryckta mot bilen, fått pistoler riktade mot sina ansikten eller handbojats och slängts in i en polisbuss – trots att de inte begått brott.
En av polismännen uppger att han stoppades när han var ute på en joggingtur genom parken Prospect Park i Brooklyn – turligt nog hade han sin polislegitimation på sig så han kunde avvärja att situationen eskalerade. Den polismannen har stämt polismyndigheten för rasistiska trakasserier på grund av händelsen.
Före detta polischef skeptisk
Men de 24 polismännens berättelser är något som tidigare polischefen i Los Angeles, Bernard Parks – själv afroamerikan – ställer sig väldigt skeptisk till.
– Det blir bra rubriker av att påstå att det här förekommer, men jag tror inte att man kan säga att det är bekräftat förrän man studerar de omständigheter som de stoppades under, säger han och fortsätter:
– Men visst, om man vill gå in på varför vissa grupper stoppas oftare än andra, då måste man titta på brottsstatistiken och titta på vilka etniska grupper som oftare listas som brottsmisstänkta.
2011 utgjorde afroamerikaner 23 procent av New Yorks befolkning, men stod trots det för hela 73 procent av gärningsmännen i samband med skottdraman.
Krafttag mot brottsligheten
För att förstå bakgrunden till det som just nu händer i New York måste man tillbaka några decennier i tiden. När den senaste mordstatistiken för staden presenterades förra veckan hade 304 mord rapporterats in i staden hittills i år.
Det kan låta mycket men när statistiken summerades vid ungefär samma tidpunkt 1990, för 24 år sedan – ett år som brukar anses vara det våldsammaste i stadens historia – räknade man till hela 2245 mord för det året.
Under 1990-talet beslutade sig staden för att under den tidigare åklagaren och nyvalde borgmästaren Rudy Giulianis ledning ta krafttag mot brottsligheten. Polisen tuffade till sig och blev mer proaktiv i att söka upp och gripa misstänkta brottslingar, något som gått ut över stora delar av den afroamerikanska befolkningen.
Det händer oftare idag att oskyldiga afroamerikaner frihetsberövas eller misstänkliggörs på grund av sin hudfärg. Samtidigt är afroamerikaner som grupp en stor vinnare på den tuffare attityden gentemot misstänkta brottslingar.
Afroamerikaner är nämligen inte bara oftare gärningsmän, de är dessutom även oftare offer för brott. Samtidigt som risken för en afroamerikan att bli misstänkt för brott har ökat, har risken för samma afroamerikan att bli mördad minskat dramatiskt sedan början på 1990-talet – mycket tack vare den tuffare polispolicy som många afroamerikaner upplever diskriminerande.
