De ensamma barnen i Skurup

I augusti förra året ägde en intressant omröstning rum i skånska Skurups kommunfullmäktige angående mottagandet av så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. Vänsterpartierna ville anordna gruppboende för dessa afghanska män, medan Centerpartiet och Moderaterna istället förordade familjehemsplacering. Den enda rakryggade inställningen stod Sverigedemokraterna för, som i sitt egna förslag krävde att man överhuvudtaget inte skulle ha något avtal med Migrationsverket.

Eftersom SD inte skulle ha fått igenom sitt eget förslag, valde man till sist att stödja Centerpartiets och Moderaternas linje. Tydligen är det svårt att hitta familjehem, vilket i praktiken skulle innebära att afghanerna inte skulle kunna komma till Skurup. Troligen var detta vad även M och C ville uppnå, men då de ville undvika konflikter med de verklighetsfrämmande partiledningarna i Stockholm, valde man istället lite fegt fulspel. Sverigedemokraternas Lars Nyström talade dock klarspråk om varför partiet valde att rösta på detta sätt:

”Att leta fram familjehemsplaceringar innebär i praktiken att man inte tar emot någon. På över tre år har man bara hittat plats åt en. Det är ju bra nära noll. … Det här är en framgång för oss. För första gången har vi kunnat utnyttja vår vågmästarroll i en fråga om invandring. Det som alla sagt aldrig skulle hända har hänt.”

Igår rapporterade Skånska Dagbladet att beslutet att endast placera afghanerna i familjehem mycket riktigt visat sig svårt att omsätta i praktiken. Nils Elvhammar, vd för det kommunägda bolag som ansvarar för utplaceringen, berättar att de inte klarar av att skaka fram nya familjehem i den takt som kommunen ”tvingas ta emot barn”. Han menar också att det av vänstern föreslagna gruppboendet inte heller är någon realistisk lösning i dagsläget.

Moderaten Niklas Sjöberg säger att hans parti, med stöd av Centerpartiet, Sverigedemokraterna och det lokala partiet Kommunens väl, endast sagt ja till att ta emot fem ”ensamkommande barn”. Han vill därför inte bygga upp en ny organisation kring de elva sådana barn som för närvarande placerats i kommunen.

Migrationsverket förväntar sig dessutom att kommunen inom kort tar emot ytterligare fem ”ensamkommande”. Josefin Mangbo, chef för individ och omsorgsförvaltningen i Skurup, säger:

”Det är en svår situation, men vi måste försöka att hantera den. Men vi kan räkna med fler barn. Vår kommun är en av de kommuner som har tagit emot minst antal barn i förhållande till folkmängd, och Migrationsverket har varit tydliga med att anvisningarna går i en viss ordning.”

Sammanfattningsvis kan vi återigen konstatera att invandringspolitiken alltmer verkar sakna folklig förankring. Till och med regeringens partikamrater ute i landet tar till olika knep för att försöka hålla emot. Det finns en anledning till att riksdagen nyligen klubbade igenom lagstiftning som gör det möjligt att tvinga kommuner att ta emot ”ensamkommande barn” mot sin vilja.

Problematiken kommer knappast att upphöra snart, då det sannolikt finns ytterligare några hundratusen unga män i Afghanistan som gärna skulle bosätta sig i Sverige.