Tino Sanandaji, doktor i ekonomi vid universitetet i Chicago, kritiserar återigen OECD:s rapport om att invandringen till Europa (och bland annat Sverige) är lönsam, som slogs upp stort i Dagens Nyheter i mitten av juni.
Sanandaji delade ledarbloggens syn på rapporten; det vill säga att rapporten i själva verket redovisade en kostnad och inte en vinst och att DN vilseledde läsarna.
Nu har han gjort en djupare analys av OECD-rapporten, på sin blogg, med rubriken "Media felrapporterar om invandringens kostnader". Sanandaji konstaterar att rapporten är skräddarsydd för att sätta massinvandringen i god dager.
Han skriver att det är märkligt att både invandrare och svenskar i rapporten sägs ge ett positivt bidrag till statskassan, trots att budgeten mer eller mindre är i balans och att "alla grupper kan därför inte betala in mer än de får ut".
Han hänvisar till ekonomiprofessorn Jan Ekberg, som i en intervju i Nerikes Allehanda med anledning av rapporten konstaterade det samma:
Deras resultat är mycket underligt. Rapporten behandlar effekterna under åren 2007-2009 då Sveriges offentliga finanser ungefär var i balans. De menar samtidigt att både infödda och invandrare gav positiva bidrag till den offentliga sektorn under just de här åren. Det är ju en omöjlighetsekvation, sa Ekberg till tidningen.
Fråga: Varför är det en omöjlighetsekvation?
Om du delar upp befolkningen i två grupper infödda och invandrare och de offentliga finanserna är i balans, så kan omöjligt båda grupperna ge positiva bidrag till den offentliga sektorn. Då hade vi ju sett tydliga överskott, svarade Ekberg.
Sanandaji menar att orsaken till denna paradox är att rapporten inte inkluderar stora utgiftsposter relaterade till invandringen i grundmodellen. Bland annat det ökade behovet av samhällsservice så som rättsväsende, bostadspolitik, avfallshantering, migrationspolitik, kollektivtrafik med mera, vilket är 40 procent av statens kostnader.
Det mest häpnadsväckande är att OECD-rapporten i sin analys av invandringens kostnader till och med exkluderar migrationsverkets miljardbudget för flyktingmottagning!
...
Här börjar vi förstå vad OECD-rapporten i praktiken har gjort för att producera en plussiffra, nämligen utesluta stora invandringsrelaterade kostnadsposter.
Enligt Sanandaji visar forskning att om befolkningen ökar med en procent så ökar statens utgifter med 0,94 procent en kostnad som alltså inte räknas in i grundmodellen OECD:s rapport.
Vidare, kritiserar Sanandaji DN före att de vilseleder läsarna i sin artikel om rapporten:
DNs rapportering av OECDs rapport med rubriken Invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka är som ni nu förstår missvisande.
Trots att OECD båda rapporterar positiva och negativa resultat från olika beräkningar rapporterar DN endast om de positiva resultaten, utan övertygande motivation och utan att överhuvudtaget nämna att det finns olika resultat.
DN talar aldrig om för läsarna att OECDs positiva resultat bygger på att nära 40% av den offentliga servicen exkluderats.
DN skriver OECD har i sin stora undersökning jämfört vad invandrarhushållen betalar in i skatter och avgifter med vad de kostar i form av socialbidrag, pensioner och annan samhällsservice. Detta är faktafel, OECD inkluderar i det resultat DN särrapporterat endast *viss* samhällsservice.
DN talar inte ens om att OECD exkluderar kostnader för migrationsverkets asylmottagning.
Sanandaji skriver att han kontaktat Bonnierjournalisten Henrik Brors, som skrev artikeln i DN, och påpekat felaktigheterna och uppmanat honom att rätta dessa, men utan framgång. Istället, menar Sanandaji, är det chefredaktören Peter Wolodarskis självuttalade agendasättande journalistik som gör sig påmind.
DNs rapportering av OECDs rapport liknar mer kampanjjournalistik än ekonomisk rapportering.
...
Det finns idag ett enormt tryck inom etablissemangen för att försvara sin migrationspolitik, och de har som jag har visat inga kvalitetskrav och få krav för ärlighet i sin rapportering.
På den punkten vågar Tino Sanandaji ha helt rätt att massinvandringen är en helig ko för den svenska eliten, som under inga omständigheter får ifrågasättas. Att han talar efter egen övertygelse är också anledningen till att Sanandaji valt att lämna den svenska akademiska världen för den amerikanska dito, får man anta.
I Sverige är ju utrymmet för dissidenter, politiska så väl som akademiska, tämligen klaustrofobiskt.
Figur ekon.dr. Tino Sanandaji.TYDLIGT: Figuren beskriver hur statens "övriga kostnader", de som inte räknas med i OECD:s rapport, ökar med ökad befolkning. Lutningen på regressionslinjen indikerar att det finns ett tydligt linjärt samband i OECD-länderna mellan ökad befolkning och ökade kostnader för offentliga tjänster så som "rättsväsende, bostadspolitik, avfallshantering, migrationspolitik, kollektivtrafik, näringspolitik, offentlig administration, IT och kommunikation, kultur och fritid, föreningsstöd" med flera.
