Parterna hade haft två frivilliga samlag tidigare under kvällen men det tredje – som kvinnan inte var nöjd med – var det som ledde till att hon anmälde mannen och framställde ett skadeståndskrav.
Den åtalade mannen uppgav att han hade följt samtyckeslagen och uttryckligen frågat kvinnan om han skulle ”stoppa in den” och då fått ett jakande svar innan samlaget inleddes.
Detta var dock inte tillräckligt, enligt åklagaren.
Kvinnan påstod nämligen att hon bett mannen sluta och att han då hade utfört "ytterligare två samlagsrörelser" utan tillstånd innan han slutade. För det ansåg åklagaren att mannen borde dömas till tre års fängelse och utge ett större skadestånd till den "våldtagna" kvinnan.
Anklagelsen var som vanligt obevisad, men eftersom det inte krävs någon bevisning i våldtäktsmål väcktes åtal ändå. Målsägandens uppgifter i tingsrätten visade sig dock avvika från de uppgifter som hon lämnat i polisförhör och som finns nedtecknade i journalanteckningar så kraftigt att den åtalade mannen friades.
Två nämndemän ville ändå döma mannen till tre års fängelse för våldtäkt.
