Det såg kanske ut som en jättebra strategi – på papperet. Någon gång i januari eller februari snackade man uppenbarligen ihop sig; regeringen, Folkhälsomyndigheten och kanske till och med oppositionen. På annat sätt kan man inte tolka det faktum att hela det svenska etablissemanget nu sluter upp bakom det nationella självmordsprojekt som pågår, trots att omvärldens kritik är hård och trots att inte en enda av Sveriges 40.000 praktiskt verksamma läkare hittills tycks ha tagit den officiella linjen i försvar. Däremot finns det många högljudda kritiker.
Vad är då strategin? Det har man inte berättat. Däremot har man agerat. Således har det blivit uppenbart att överenskommelsen liknar den plan som britterna hade men övergav i början av mars. Planen i Storbritannien var att isolera de mest utsatta riskgrupperna under så kort tid som möjligt, och under denna tid snabbt sprida smittan till så många som möjligt i den övriga befolkningen. Skolorna skulle hållas öppna och fungera som smittspridare till föräldrar, som i sin tur skulle sprida smittan till resten av landets unga och medelålders invånare. Någon månad senare skulle tillräckligt många ha fått viruset för att "flockimmunitet" skulle stoppa spridningen.
Det finns problem med strategin. Det första är att landets smittskyddsmyndighet i praktiken får i uppdrag att sprida smitta, främst genom att ge desinformation och dåliga råd till allmänheten i syfte att få dem att inse faran för sent för att själva isolera sig. I Sverige har denna uppgift hamnat hos statsepidemiologen Anders Tegnell, som i detta syfte hävt ur sig en strid ström av orimligt positiva prognoser, felaktiga råd, vilseledande information och ren desinformation, såsom att covid-19 i princip inte smittar under inkubationstiden, att barn inte smittar och att smittan är ungefär lika dödlig som en vanlig influensa. Svenskarna har dock redan accepterat att deras kustbevakning sysslar med människosmuggling på Medelhavet, att Svenska kyrkan bedriver islamisering och att polisen bjuder kriminella på restaurang, så det kanske inte är så konstigt att de inte verkar ha några problem med att deras folkhälsomyndighet försöker göra dem sjuka.
Men det finns ett problem till. Även med en perfekt isolering av riskgrupper skulle minst 250.000 människor dö i Storbritannien om flockimmunitet hade tillämpats som strategi där, enligt den brittiska expertgrupp som först föreslog lösningen. Den 17 mars ändrade den brittiska regeringen därför sin politik till att helt försöka stoppa smittspridningen. I Sverige startade istället en debatt om att det kanske kan vara värt tiotusentals dödsoffer för att rädda finans- och bostadsmarknaden. Det handlar inte om att rädda liv, utan om att rädda "goda levnadsår" för den breda medelklassen, argumenterade en växande skara svenska filosofer och etiker. Att debattera smittskyddsåtgärder blev samtidigt tabu inom alla riksdagspartier, och debatten övergick helt till ekonomiska frågor. Istället för bekymrade läkare började mediernas morgonsoffor fyllas av lekmän som allt som oftast ansåg att man borde släppa smittan fri för finansmarknadens skull.
"Vad får vi för liv om alla de som byggt upp sina företag i 30 år och går i konkurs, de förlorar hela sitt liv. De kommer ta livet av sig. Det är liv mot liv!" hävdade finanskvinnan och mångmiljonären Kerstin Hessius exempelvis i Agenda, och fick stöd från höger till vänster inom det svenska etablissemanget.
M-ledaren Ulf Kristersson sade att det får kosta "vad som helst" att rädda svensk ekonomi medan Hessius utspel hyllades av finansminister Magdalena Andersson (S). Även Swedbanks styrelseordförande Göran Persson (S) hävdade på torsdagen att Hessius varningar "definitivt är berättigade".
Detta är dock inget annat än avsiktligt lögnaktig skrämselpropaganda. Självmorden sjönk både under finanskrisen 2008 och under den för Sveriges del betydligt värre 1990-talskrisen, enligt officiell statistik. Antalet självmord ligger nu stabilt runt 1.500 personer per år, så om det överhuvudtaget döljer sig några kraschade företagare i statistiken så handlar det alltså högst om något tiotal personer.
Samtidigt fördubblas antalet coronadöda nu var tredje dag. Om flockimmunitet-strategin fungerar så som makthavarna har tänkt sig så ska Sverige i slutet av april ha 120.000 döda, oavsett vad vi gör idag, då det i genomsnitt tar nästan fyra veckor från smittotillfället till döden. Får man tro den svenska strategin ska flockimmunitet nämligen uppstå ungefär vid denna tidpunkt och viruset därmed i praktiken vara blockerat från att spridas på svensk mark. De första visningarna skulle kunna komma igång igen redan i maj och nya bolån skulle kunna beviljas bara några veckor senare. Motorn i svensk ekonomi skulle därmed vara säkrad och Stockholms politiker och byråkrater komma undan med blotta förskräckelsen. Skälet till att de sprider falska nyheter om självmord bland företagare är ju inte att de befarar självmord bland företagare, utan att de själva äger diverse sörmländska slott och Östermalmsvåningar som nu riskerar att halveras i pris.
Men girigheten kommer att slå tillbaka på etablissemanget denna gång. I verkligheten kommer smittspridningen att tappa tempo innan 120.000 människor har dött och långt innan hela landet smittats. De som dör idag är de som blev smittade för fyra veckor sedan, när nästan ingen (denna ledarsida hörde till undantagen) varnade för att viruset skulle bli en dödlig katastrof. Sedan dess har Dagens Nyheter vaknat i frågan, myndigheterna har tvingats råda 70-åringar att isolera sig och yngre har (ärligt talat oftare än de äldre) valt att hålla sig inomhus frivilligt. Även etablerad media har släppt fram varnande röster, och i sociala medier har enskilda såsom riksdagsmannen Hanif Bali (M) bedrivit ett enträget upplysningsarbete för att försöka få folk att praktisera social distansering. Den som har lyssnat har sannolikt sluppit att bli "flockimmun" hittills.
En person som smittas av coronaviruset kan smitta andra under flera veckor, även om han själv saknar symptom. Det är alltså svårt att tro att "flockimmunitet" skulle uppstå vid något annat än en mycket hög immunitet i befolkningen. Om det krävs 80 procent immunitet förstör redan isoleringen av riskgrupper strategin, och om ytterligare 20 procent av befolkningen lyckats undvika smittan på eget initiativ måste flockimmunitet uppstå redan vid 60 procent för att fungera. Det är osannolikt med ett så smittsamt virus. Som grädde på moset finns nu många exempel på att covid-19-patienter som testat positivt har blivit friska, testat negativt och därefter smittats och testat positivt igen. Inte ens den tidigare statsepidemiologen Annika Linde, som tidigare förespråkade flockimmunitet-strategin, känner sig numera säker på att en person som överlever covid-19 överhuvudtaget får någon verkningsfull immunitet. Hela regeringens strategi kan alltså visa sig ha varit värdelös redan från början.
Följderna av strategin är redan katastrofala. Vi kan inte längre hindra att tiotusentals i huvudsak äldre människor dör och inte heller skydda våra yngre mot följdsjukdomar som viruset kan orsaka på lungor och andra organ. Det snarlika Sars-viruset från 2003 orsakade vävnadsskador på lungor, njurar och testiklar, med svåra följder för många överlevande och potentiell sterilitet som följd. Eftersom regeringen släppt lös ett virus som är helt okänt vet vi ännu inte exakt vad som gäller med covid-19, men vi kan vara hyggligt säkra på att viruset, då det påverkar celldelningen i flera organ, leder till ökad risk för cancer.
Fortfarande är det emellertid möjligt att stoppa smittspridningen. Att göra det nu skulle kunna rädda livet på tiotusentals svenskar. Om regeringens strategi får fortsätta medan andra länder får viruset under kontroll kan det inte bara leda till att Sverige får överlägset högst andel döda, utan också att landet blir en betydligt mer långvarig smittohärd än något annat land i västvärlden. Vi kan då stå inför flera års isolering och behov av humanitära insatser från omvärlden. Vad tror makthavarna då händer med ekonomin? Vilka utsikter ser man på bostadsmarknaden?
Om Sverige hade infört en allmän karantän av asiatisk modell (så som denna ledarsida föreslog i februari) redan när myndigheterna förlorade kontrollen av spridningen inom Sverige den 10 mars skulle utbrottet vara över redan nästa vecka, någon gång runt den 10 april, med ett tiotal dödsoffer totalt. Visst, vi skulle fortfarande behöva hålla våra gränser stängda för onödigt resande (men inte för handelsvaror) från länder där utbrott fortfarande pågår, och införa obligatorisk karantän av människor som ändå tar sig in från utlandet. Men i praktiken skulle utbrottet vara över och ekonomin kunna komma igång igen.
Nu blev det inte så, men denna åtgärd kommer ändå förr eller senare att krävas. Insatser mot smittspridningen får effekt på dödstalen först efter tre till fyra veckor. Det är därför helt nödvändigt att regeringen omedelbart bereder ett lagförslag med de ändringar i smittskyddslagen som krävs för att införa en allmän nedstängning och ett allmänt utegångsförbud. Svenska grundlagar har inga regler om undantagstillstånd, men vi har en säkerhetsventil som ger riksdagen möjlighet att begränsa fri- och rättigheterna i regeringsformen om det krävs för att motverka farsot. Ventilen finns just till för att tas i bruk vid situationer som den nu rådande. Sverige kan därmed snabbt införa lika verkningsfull lagstiftning som i Italien och Spanien, och framtvinga efterlevnad med militär hjälp om så skulle krävas, inte minst i vissa utanförskapsområden.
Bara genom kortvariga men hårda insatser mot smittspridningen kan virusets skadeverkningar begränsas verkningsfullt och effektivt. Alla försök att sprida smittan lagom snabbt eller lagom långsamt medan man babblar om mer "resurser till sjukvården" är dömda att misslyckas. Ty, som intensivvårdsspecialisten Mikael Fjällid uttryckte saken redan den 6 mars: "En sån här situation är inget man kan sjukvårda sig ur".
Det som återstår är således bara att stoppa smittan. De åtgärder som har visat sig fungera i både Wuhan och i Italien fungerar naturligtvis även i Sverige. Alla andra alternativ kommer att kosta mer, både i kronor och människoliv. I ett sådant läge är det en regerings förbannade plikt att genomföra de åtgärder som krävs. Annars kan Stefan Löfvens rekordhöga förtroendesiffror snabbt övergå i ett ansvarsutkrävande, när liken börjar samlas på ishockeyrinkarna och befolkningen tvingas begripa att den har blivit lurad. I The Guardian konstaterades nyligen att den svenska makteliten "spelar rysk roulette" med sin befolknings liv och hälsa. Men de svenska makthavarna spelar också rysk roulette med sin egen politiska och ekonomiska framtid – och förmodligen är det denna omständighet som till sist kommer att få dem att ändra sig.
FRIA TIDER
Artikeln är rättad: Efter denna artikels publicering har regeringen föreslagit vissa lagändringar för att kunna införa restriktioner utan riksdagsbeslut. I den efterföljande fackdebatten har framgått att regeringsformens fri- och rättigheter (såsom rätten till rörelsefrihet och mötesfrihet) får inskränkas för att motverka farsot. Det är alltså möjligt att genomföra allmänt utegångsförbud och liknande åtgärder utan att ändra i grundlagen.
