Nils Lundgren konstaterar på sin blogg att européernas låga barnafödande gör att kostnaderna för pensioner, äldreomsorg och äldresjukvård att bli extremt höga för den allt mindre andel av befolkningen som arbetar.
Som nationalekonom konstaterar Lundgren att standardlösningen "öka tillväxten" inte löser problemet. Detta "fungerar bara om vi tänker oss att pensionärer skall fortsätta att leva kvar på nuvarande levnadsstandardnivå eller att produktiviteten i vård och omsorg stiger lika fort som i resten av ekonomin eller att anställda i vård och omsorg ständigt skall släpa efter löneutvecklingen. Annars ser problemet lika olösligt ut fast på en högre nivå. Då reser vi visserligen i första klass, men tåget rusar ändå mot undergången."
Lundgren avfärdar även ökad nativitet som en lösning. Han hänvisar till att barn kostar pengar och ser detta som "ett system där en snabb befolkningsökning för evigt är nödvändig. Uteslutet! Tron att vi kan fixa detta med höjd nativitet är höjden av naivitet."
Invandring ingen lösning
Mer övertygande är Nils Lundgren då han tar upp det politiska och mediala Sveriges patentlösning, invandring. Om invandring vore en lösning förutsättes "att vi kan ta in färdigutbildade människor i tjugofemårsåldern som sedan jobbar i Sverige till pensionsåldern och därefter återvänder till hemlandet", skriver han.
"All statistik visar emellertid att invandrarna tar med sig barn och föräldrar, s k anhöriginvandring, och detta måste självklart accepteras i civiliserade länder. Men följden är att effekten på invandrarlandets åldersstruktur blir minimal, dvs problemet löses inte alls. FN-studier ger t ex resultatet att om Japan skulle försöka bevara sin nuvarande åldersstruktur med hjälp av invandring skulle över 80 procent av Japans befolkning bestå av invandrade i slutet av detta århundrade."
Den enda lösning som fungerar enligt Nils Lundgren är att öka arbetstakten - och att börja arbeta tidigare i livet och sluta senare. Lundgren slår fast att "detta är en helt okontroversiell syn bland ekonomer."