Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet. Han beskriver sig själv som "en skadeståndsjurist som skrivit en avhandling och runt 1 000 artiklar om förmögenhetsrätt i Svensk Juristtidning". Att Schultz skarvar en smula när han påstår sig ha skrivit tusen artiklar inser nog de flesta. Han har i själva verket skrivit nio artiklar i Svensk Juristtidning.
Men även om professor Schultz bidrag till den förmögenhetsrättsliga doktrinen inte är riktigt lika talrika som han själv vill påskina, är han desto flitigare på andra områden. I skrivande stund har han presterat inte mindre än 24 771 inlägg på den så kallade mikrobloggen Twitter, en siffra som med god marginal torde överstiga den övriga juristkårens samlade produktion. Och ingen kan förneka att Schultz är bra på att hålla sig framme. Han syns ofta i debatten och tycker till om både det ena och det andra, såväl inom som utom civilrättens område.
Mot den bakgrunden förvånar det inte att Schultz nu funnit för gott att delge allmänheten sin syn på Sveriges för tillfället mest uppmärksammade kriminalfall. Efter att ha läst Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick meddelar Schultz i en recension i Dagens Juridik att han inte är övertygad om att några fel har begåtts när det gäller Quick. Tvärtom har läsningen spätt på Schultz skepsis mot att Quick skulle ha blivit felaktigt dömd.
Om man får tro Schultz är problemet med Råstams bok att författaren är för "blodtörstig" i sin kritik mot vissa av nyckelpersonerna i fallet Quick. Råstam kommer med "gliringar och insinuationer" mot åklagaren Christer van der Kwast och Quicks försvarare Claes Borgström. Den värsta av dessa insinuationer är enligt Schultz att Råstam antyder att Borgström skulle ha haft ekonomiska motiv för att se mellan fingrarna med Quicks tvivelaktiga erkännanden.
På vilket sätt detta har med saken att göra är emellertid inte helt lätt att begripa. Quick blir ju vare sig mer eller mindre skyldig därför att Råstams kritik mot Borgström och van der Kwast bitvis är av det fränare slaget. Vad är det för faktiska omständigheter som får Schultz att tvivla på riktigheten i de resningsbeslut och frikännande domar som meddelats, undrar man? Det framgår dock ingenstans i Schultz långa, men märkligt substanslösa, text.
Quicks advokat Thomas Olsson kritiserar Schultz fokus på oväsentligheter i en artikel som inte kan beskrivas som annat än en totalsågning av Schultz recension. "Borde inte Mårten Schultz vara mer intresserad av fakta och juridik än av trivialiteter?", frågar sig Olsson. Schultz retirerar med svansen mellan benen i en kommentar till Olssons artikel. Han vidgår att Olsson "i någon mening har rätt" och förtydligar sin ståndpunkt så här:
"Min uppfattning är att det inte går att ha en uppfattning i sak utan att ha verkligen ha gått igenom materialet i grunden. Det har inte jag och jag har därför inte någon uppfattning."
Uttalandet är milt sagt idiotiskt. Om Schultz enda uppfattning är att han inte har någon uppfattning eftersom han inte har läst på, borde han hålla tyst istället för att insinuera att Thomas Quick har gjort sig skyldig till ett antal mord som han nyligen har frikänts från. Men frestelsen att få breda ut sig i media blev tydligen för stark för den uppmärksamhetsträngtande professorn.
Många tycker säkert att det är kul när Mårten flamsar i pratprogram i TV, med uppknäppt skjorta och håret på ända. Vackert så. Schultz har funnit sig väl till rätta i sin självpåtagna roll som massmedias skojiga jurist. Men när han närmar sig fallet Quick på det lättviktiga sätt som blivit hans signum är det inte längre roligt. Att insinuera att någon gjort sig skyldig till mord utan att bemöda sig om att först sätta sig in i fakta är oanständigt. Och brottsoffrens anhöriga kan nog hålla sig för skratt när Schultz – en på papperet tung jurist – torgför sina illa underbyggda spekulationer.
"Ägna dig åt fakta och juridik istället för trivialiteter", lyder advokat Olssons uppmaning till Schultz.
Vi tycker tvärtom. Mårten Schultz bör fortsätta att ägna sig åt trivialiteter på Twitter och lämna den riktiga juridiken åt mer omdömesgilla personer.
FRIA TIDER
