Tiden med aktivitetsersättning är för passiv, menar ISF, och rekommenderar därför regeringen att se över regelverket.
– Den ungas arbetsförmåga hade möjligen kunnat förbättras om rätt aktiviteter och insatser hade satts in under tiden med aktivitetsersättning, säger Malin Olsson, projektledare för granskningen, i ett pressutskick.
Kan "välja" att softa
En förklaring till att få aktiviteter har genomförts kan självklart vara att personerna har ansetts vara för sjuka för att kunna tillgodogöra sig rehabiliterande aktiviteter. Men enligt IFS kan personerna även av olika anledningar ha "valt" att inte delta i aktiviteter.
– Regeringen bör överväga om det ska vara möjligt att ställa krav på deltagande i aktiviteter som kan förväntas leda till ökad arbetsförmåga, menar Malin Olsson.
Du betalar
En annan förklaring till att få aktiviteter har genomförts kan vara att utbudet av ändamålsenliga aktiviteter är alltför litet. Samhället borde kunna erbjuda ett bredare utbud av arbetsplatsnära insatser till unga med aktivitetsersättning, enligt IFS. Det borde också finnas aktiviteter som är bättre anpassade till den enskilda personens unika förutsättningar, menar myndigheten.
Aktivitetsersättning är en tidsbegränsad ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga för unga vuxna i åldern 19–30 år. Tanken med aktivitetsersättning är – utöver att ge "ekonomisk trygghet" vid nedsatt arbetsförmåga – att stimulera unga till aktivitet under tiden med ersättningen. Aktiviteterna ska förbättra personens funktionsförmåga och skapa förutsättningar att förbättra arbetsförmågan.