Det finns mycket stora skillnader i graden av självförsörjning mellan olika grupper i Sverige.
I genomsnitt var 63 procent av inrikes födda i åldern 20 till 70 år självförsörjande år 2016. Motsvarande siffra för individer födda i andra västländer var 47 procent och för individer födda utanför västvärlden var endast 27 procent självförsörjande.
Detta framkommer i en ny rapport från Entreprenörskapsforum skriven av docent Åsa Hansson och professor Mats Tjernberg, båda vid Lunds universitet.
Självförsörjning mäts i rapporten som skillnaden mellan inbetalade inkomstskatter och erhållna bidrag och andra sociala transfereringar. Om skillnaden är positiv är skattebidraget större än erhållna transfereringar, medan ett negativt värde innebär att man erhåller mer i bidrag än man betalar i skatt. Är skillnaden noll anses man vara självförsörjande.
– Bland inrikes födda är år 2016 genomsnittsindividen i åldersintervallet 35 och 62 självförsörjande. För utrikes födda från andra västländer är motsvarande ålderspann 39 till 59 år medan genomsnittsindividen född utanför västvärlden inte är självförsörjande år 2016, säger Åsa Hansson i ett pressmeddelande.
Rapporten visar att skillnaden i självförsörjning mellan inrikes och utrikes födda med låg utbildning (avsaknad av grundskoleutbildning) är liten. Dock är andelen utan grundskoleutbildning bland inrikes födda betydligt lägre än andelen bland utrikes födda.
– Det är angeläget att lösa hur utbildningsinsatser kan öka anställningsbarheten, men att höja utbildningsnivån tar lång tid. Det krävs alternativa åtgärder för lågutbildade som ökar möjligheterna att få ett jobb. Detta kan vara insatser som sänker kostnaderna för arbetsgivarna att anställa, starkare incitament på arbetsmarknaden, men även fler enkla jobb och lärlingsplatser, säger professor Mats Tjernberg.