Idag är det femton år sedan en USA-ledd koalition av Natoländer anföll Serbien den 24 mars 1999. Bombkriget inleddes under förespegling att serberna ägnade sig åt folkmord på albaner i Kosovo. Paradexemplet på detta påstådda massmördande, och den incident som fick tjäna som casus belli för det krig väst länge försökt provocera fram, var den så kallade massakern i Racak.
Vad som hände i den lilla byn Racak i Kosovo där ett fyrtiotal människor påträffades ihjälskjutna den 16 januari 1999 har aldrig blivit tillfredsställande utrett. Politiker i väst sade att serbiska styrkor hade massmördat civila. Serberna hävdade att den albanska gerillan UCK hade arrangerat en scen som skulle ge intryck av en massaker.
Massmedia ställde sig oreserverat på USA:s och Natos sida och piskade upp en sällan skådad hatstämning mot Serbien och dess president Slobodan Milosevic. Den serbiska motbilden fick nästan inget utrymme i rapporteringen. Resultatet blev det första i en lång rad folkrättsvidriga anfallskrig och ett farligt prejudikat som kan åberopas till stöd för i stort sett vilken militär intervention som helst. Genom annekteringen av Krim gav Ryssland nyligen, med hänvisning till just Kosovo, väst en dos av dess egen medicin.
Dagen till ära, femton år efter att USA och väst bombade sönder folkrätten, tipsar ledarbloggen om två välgjorda dokumentärfilmer om de händelser som ledde fram till kriget. Den första filmen heter Truths and lies of Racak och är en serbisk TV-dokumentär om den påstådda massaker som blev västs förevändning för krig. Den andra är en tysk dokumentär, Es begann mit einer Lüge, som i stora drag redogör för den propagandakampanj som förberedde opinionen i väst på det krig som etablissemanget redan bestämt sig för. Båda filmerna är textade på engelska.
