Det var under ett schaktningsarbete hos företaget GKN Aerospace i Trollhättan som upptäckten gjordes.
I leran och sanden på ungefär två meters djup låg en halsring, bestående av en kärna i ädel metall, med prydligt lindad guldtråd runt.
Halsringen har dessutom knoppar i vardera änden och sex utanpåliggande massiva guldringar. Som bredast är den 23,5 centimeter och den väger nästan ett kilo, närmare bestämt 916 gram. Åldern uppskattas till drygt 2.000 år.
Troligen inhemsk tillverkning
Länsstyrelsen bedömer fyndet som mycket ovanligt. Denna typ av halsringar, som kallas "torques", återfinns ofta på brittiskt-franskt område, men då oftast som helgjutna bronsringar. Här handlar det troligen om inhemsk tillverkning, enligt Niklas Ytterberg.
– Halsringen är antagligen tillverkad i Skandinavien. De man hittat på brittisk-franskt område har oftast inte en lindad guldtråd runt.
Ringar av det här slaget fungerade som exklusiva smycken, att bära runt halsen. De började uppträda under bronsåldern, för över 3.000 år sedan, för att bli vanligare under början av järnåldern, för omkring 2.000 år sedan.
Andra liknande kända fynd i Sverige är Vitteneskatten utanför Trollhättan, med bland annat en guldhalsring, och Havorringen på Gotland – båda från romartiden. Sådana ringar finns också avbildade på den stora Gundestrup-kitteln i silver från Danmark och på fyra bronsmasker från Västra Vång i Blekinge.
"Exemplarisk hantering"
Upphittaren får högsta betyg av Niklas Ytterberg.
– Här rör det sig om en exemplarisk hantering av upphittaren, som lämnat in fornfyndet, precis som man enligt lag ska göra.
Nu kommer Länsstyrelsen rapportera in fornfyndet till Riksantikvarieämbetet, den myndighet som ansvarar för beslut om fornfynd. De kommer bestämma hittelön för upphittaren, lämpliga åtgärder för konservering samt vilket museum som ska få ta emot halsringen.
Länsstyrelsen kan också besluta om arkeologiska undersökningar på fyndplatsen, men det är för tidigt att säga om det blir aktuellt i detta fall.
