Virtanens snedtändning

Den före detta nöjeskrönikören, numera adlad till ledarkrönikör, Fredrik Virtanen, förstår inte så mycket om politik, mer än att han känner sig som en socialdemokrat och dessutom känner att han är emot Sverigedemokraterna. Den senare känslan förmedlar han ofta och gärna i sina spalter på ledarsidan. Under rubriken "Enbart rasister bör rösta på Sverigedemokraterna" försöker han reda ut begreppet "rasism", men reproducerar endast dagens mycket generösa, för att inte säga meningslösa, definition av det.

Virtanen frågar sig om inte alla vita européer är rasister eftersom vi bär på "ett arv, en norm, en blick", ett "kolonialvälde" och eftersom vi tidigare växte upp med bilden av att européer "stod över andra".

I själva verket "bär" vi naturligtvis inte på något kolonialvälde, särskilt inte svenskar som knappt har haft något. Däremot är jag övertygad om att Sveriges extrema invandringspolitik bygger på en annan form av känsla av överlägsenhet, och till och med rasism om man så vill. Genom Sveriges välstånd under 1960- och 1970-talet skapades en bild av ett helt exceptionellt land, som hade en plikt att hjälpa resten av världen. Om bara all världens problem kunde tas hit – inklusive människorna som skapar dem i sina egna länder – så skulle vår överlägsenhet direkt få dem att överge sina egna kulturer och omärkligt uppgå i det svenska folkhemmet. Invandrare sågs helt enkelt som barn, utan egna viljor eller förmågor.

Virtanen kommer sedan till själva kärnan av sin krönika:

"Rasism i dag handlar sällan om ras, raser finns ju inte i människoarten, det var ett påhitt. ­Rasism handlar i dag om etnicitet, kultur, reli­gion och nationalitet – men det är samma fascistiska teori om överordning och underordning, 'vi och dem'."

Det är just här som "antirasister", media och hela samhällsdebatten har gått fullständigt vilse. Rasism handlar just om "raser" – att dela in människor i sådana, förse dessa med olika egenskaper och behandla dem därefter. Att hävda att kultur har en inverkan på ett samhälle är inte rasism. Att kritisera ideologin islam är inte rasism. Faktum är att det inte alls behöver innebära underordning och överordning, även om det förstås kan göra det. De flesta svenskar skulle finna kulturella skillnader mellan, säg, Skandinavien och Japan, medan få skulle se den japanska som nödvändigtvis underlägsen.

Slutligen kommer vi in på någonting som är än viktigare, och än mer förvridet i debatten, nämligen att kritik mot invandringspolitik, eller diskussioner kring vad den får för följder för samhället, automatiskt handlar om hat och rasism.

Virtanen hänvisar till rasismbegreppets påstått "moderna betydelse" och konstaterar att SD idag tar starkt avstånd från ­rasism. Men, skriver han, de "definerar rasism som att invadera Polen och gasa judar." SD är därmed ett rasistiskt parti eftersom man anser att "Sverige bara är till för vissa, inte för andra, och urvalet bygger på etnicitet, religion, nationalitet och kultur – rasism."

Ordets "moderna betydelse" har ju skapats för att omöjliggöra all sansad debatt kring en avgörande framtidsfråga. Migrationspolitiken borde vara en politisk fråga som skulle kunna diskuteras som vilken som helst, men eftersom er sida ständigt envisas med att reducera den till en fråga om "hat" och "ras" blir frågan polariserad bortom alla rimliga proportioner.

För att sammanfatta det lättfattligt för personer av Virtanens kaliber, kan vi säga så här: Vi tror att om Sverige öppnas för hela världen, så slutar landet att fungera. Vi tror att ett samhälle med stora inslag av vitt skilda religioner och kulturer skapar konflikter och ett mindre harmoniskt samhälle. Du kan säga att vi kommer att få fel, men det blir knappast hat eller rasism för det.

Tobias Svensson bloggar på Tobbes medieblogg.