Har vi folkstyre eller vulgärdemokrati?

Våra förfäder visste att vulgärdemokratin, idén om att beslut skall fattas genom att räkna vilken idé flest personer – oavsett deras förkunskaper – ställer sig bakom, är ett mycket farligt ledarskapskoncept.

De förstod att om man slår samman alla som står för en ståndpunkt så suddas kopplingarna ut mellan vem som tyckte vad. Något som får förödande konsekvenser för ansvarsprincipen.

Villhelm Moberg kallade en sådan typ av okunnighetens demokrati för demokratur, ett tillstånd där ingen står att ställa till svars för misslyckanden och heller ingen att hylla för bragder. Där demokraturen härskar ersätts djärvhet, självuppoffring och den stora tanken av korruption, svaghet och feghet. Där demokraturen tillåts växa sig stark – vare sig det gäller företag, myndigheter eller nationer – kommer alltid bleka, fega, tal-uppläsande halvfigurer som Stefan Löfen att flyta upp till ytan som gruppens företrädare.

Människor utan skärpa i blicken, utan styrka i sinnet, utan viljan till självuppoffring och med den enda sanna lojaliteten till penningen.