Filmen Angry Birds, baserad på det populära spelet med samma namn, är en bagatell, men ingen ointressant sådan.
Angry Birds följer en fågel vid namn Red och hans liv bland de andra fjäderfäna. Ledorden för detta liv är frustration och alienation, ”hell is other birds” som Sartre uttryckte det. Red blir bland annat nyst på, och är i största allmänhet omgiven av dumhet. Han skiljer sig från andra fåglar genom sina reaktioner på dessa vardagens små störningsmoment. Red blir arg. Som följd av detta tvingas han gå i ”anger management” ihop med några andra existenser.
Här känner man igen vårt eget samhälle, och dess kluvna syn på vrede (alla deltagarna i Reds ”anger management”-grupp är, i förbigående sagt, hanar). Inledningen är också den roligaste delen av filmen, med flera komiska scener. Men likheterna med vårt eget samhälle blir snart ännu tydligare. Till fågelön kommer ett skepp med gröna grisar, som snabbt charmar fåglarna med löften om vänskap och härlig musik. Red är den enda som ifrågasätter grisarna, man känner igen sig i hans växande frustration över att alla andra vägrar ställa relevanta frågor. Är grisarna exempelvis där på tillfälligt besök eller tänker de stanna för gott? Varför kommer det hela tiden fler grisar?
Det sägs inte uttryckligen, men Red är uppenbarligen en svinofob. Sådant uppskattas inte på fågelön. Vad som händer sedan borde egentligen inte avslöjas, möjligen visar det sig att Red hade rätt hela tiden och att han måste leda fåglarna för att hindra grisarna från att äta upp deras ägg.
Som barnfilm betraktat är det en charmig liten skapelse, med en del riktigt roliga scener. Men det är samtidigt en metapolitiskt intressant film, då handlingen så tydligt bryter mot de politiskt korrekta reglerna. Dels visar det sig att svinofoben faktiskt har rätt, dels visar det sig vara värdefullt att kunna bli arg. De andra fåglarna framstår i början av filmen inte heller som särskilt harmoniska eller toleranta, snarast passivt aggressiva. Grisarnas kultur är dessutom ganska amerikaniserad.
Sammantaget är det en rolig liten film med ett ganska sunt budskap. Den bör dock ses med barn i lämplig ålder för att komma till sin rätt. I dessa tider av memskapande borde det också vara möjligt för den hugade att skapa en del roliga mem med Red.
