Nu ska vi inte vara orättvisa och generalisera alltför grovt om motståndarsidan. Visst har de några relativt lågutbildade debattörer i sina led ingen nämnd ingen glömd men generellt sett är högskolepoängen förfärande många bland PK-iterna och förekomsten av univeritetsexamina är stor och utbredd. Jag vill inte göra någon ledsen eller spä på klasskonflikterna, men detta är en obekväm sanning: Soffsittare, experter, analytiker och annat löst folk som tar sig friheten att uttala sig om svensk migrationspolitik, har nästan alltid diskvalificerat sig med omdömesdödande svenska högskolestudier.
Detta försåtliga opium för de välutbildade tyckarna leder erfarenhetsmässigt till en total omdömeslöshet i studiet av hur invandringen påverkar landet i realiteten, en strukturell oförmåga att se skogen för alla träd - eller se skogen alls för alla bostadsrätter i innerstaden. Detta är ett nytt vetenskapligt (jag har hoppat på den senaste trenden och utsett mig själv till vetenskapsman, jag har en fil. kand i Avancerad Samhällsanalys, jag svär!) axiom: Akademiska studier och goda inkomster är ingen merit alls när det gäller invandringsdebatten. Denna lämnas bäst till bättre kvalificerade krafter. Som outbildade, unga arga män.
Lika lite som en titel i kritisk genusanalys gör det mer sannolikt att du kan hantera en motorsåg eller en professorstitel i etnologi gör att du platsar i landslaget i fotboll, så gör sådana meriter dig trovärdig i något som kommer i närheten av intellektuell klarsyn vad gäller invandringen. Tvärtom, faktiskt. Låt mig ställa en enkel fråga: Har vi NÅGONSIN haft en professor vid ett högre lärosäte i svenska fotbollslandslaget? Nej, just det. Quod erat demonstrandum. Vissa kompetenser utesluts av akademiska studier, snarare än vässas av dem.
"Men", säger något spränglärt snille med tjocka glasögon, "du blandar ihop korrelation och kausalitet. Visserligen korrelerar avsaknaden av professorstitel hundraprocentigt med landslagsspel i fotboll. Men orsakssambandet, kausaliteten är ju snarast det omvända - att landslagsspel i fotboll utesluter möjligheten att samtidigt hinna med att utbilda sig hela vägen till professor!".
Om jag då hade varit tillräckligt välutbildad för att veta vad "korrelation" och "kausalitet" betyder skulle jag näsvist påpeka att SD:s höga stöd bland hederliga arbetare visserligen korrelerar med deras lägre utbildningsnivå, ointresse för litteratur eller På Spåret, men att ORSAKEN, kausaliteten till invandringsmotståndet, är att deras lägre inkomster tvingar dem att bo närmare mångfalden än högavlönade akademiker.
Att deras låga utbildning alltså ger dem BÄTTRE insyn och insikt i verklighetens invandrarsverige, bättre fackkunskap och expertis om vad politikernas experimentverkstad leder till än etablissemanget självt. Och att man måste vara djupt djävla försjunken i akademisk tankeonani för att inte begripa denna självklarhet.
Men som läget nu är nöjer jag mig med att komma ihåg det som svensk globalistvänster har glömt: Det är finare att vara dissident än åsiktsregistrerare; det är större att kämpa för demokrati och yttrandefrihet än indoktrinering och beivrande av tankebrottslighet. Vackrare att värna om det lilla svenska folket än gå i det internationella kapitalets ledband - även om kopplet är blingat och glittrigt.
Vem bryr sig längre om klassföraktet och mobbingen från hycklarna i den självutnämnda åsiktsadeln? Vem bryr sig om gubben Guillou som inte kan respektera en svensk arbetarklass som väljer parti efter egenintresse, eller högfärdskommunister som Åsa Linderborg på fina gatan i Stockholm? Fine, vi fattar - ni agiterar för dem som tjänar på det nya Sverige, för "vinnarna", medan vi ställer oss på förlorarnas sida. Vi slåss för labbråttorna i ert laboratorium. Som John Lennon sjöng: A working class hero is something to be.