Svenska politiker och massmedier har i flera år riktat skarp kritik mot Ungern, de ungerska politikerna, det ungerska samhället och det ungerska folket i allmänhet. Man har inte sparat på de mest pejorativa – och förolämpande – beskrivningarna, såsom "odemokratiskt", "diktatoriskt", "autokratiskt", "patriarkalt", "kvinnofientligt", "homofobiskt", "nazistiskt", "rasistiskt" och "antisemitiskt".
Ungern är ett ofritt samhälle med ofri och ensidig media, har man påstått. En anklagelse som verkar absurd när man betänker att den svenska journalistkåren enligt åtkomliga siffror till över nittio procent består av vänsterliberala skribenter och att det i Sverige inte finns någon regeringskritisk tv, radio eller press i egentlig mening. Detta jämfört med Ungern, där proportionen är ungefär 50–50.
Vad är det som har hänt? Varför sysselsätter sig svenska politiker och journalister dagligen med Ungern? Då författaren av denna artikel är en ungrare som bodde i Sverige för 40 sedan, och fortfarande är stolt svensk medborgare, ska jag försöka ge en balanserad analys av hur de olika folksjälarna förhåller sig till varandra och varför.
Min pappa har berättat för mig att han under 30-talet lärde sig i skolan att Sverige hade varit ett fattigt jordbruksland med svält, stor arbetslöshet och massutvandring runt sekelskiftet. Min dåvarande svenska flickväns far berättade att de hade varit så pass fattiga under 40-talet att de fick dryga ut vetemjölet med björkmjöl. Att dagens Sverige utan tvekan är ett av de mest framgångsrika och rikaste länderna i världen har åstadkommits dels på grund av en lyckosam position på världskartan, genom vilket landet kunde utebli från – och tjäna massvis med pengar på – två världskrig. Men det beror också dels på egen prestation genom det svenska folkets kloka, hårda och flitiga arbete samt den visa och historiska uppgörelsen mellan svenska arbetarna och arbetsgivarna på 30-talet. Så föddes den svenska välfärdsstaten – och benägenheten att hävda moralisk överhöghet följde med den.
Det svenska psyket måste alltså förstås i detta sammanhang, och med hänsyn till klimatet och geografin, i ett land där det går flera mil mellan torp och mellan människor, både fysiskt och psykiskt. Sverige präglas av enorma avstånd, glesbygd, kyla, meterdjup snö och mörker under halva året. Följaktligen är svensken ensam, isolerad, rädd att ta kontakt – men å andra sidan rak och ärlig, flitig, omtänksam och taktfull. Historiskt sett var Sverige homogent när det gällde etnicitet och religion, så svensken har alltid känt en djup solidaritet med sina medmänniskor, även främlingar, då de var som honom. "Blonda och blåögda" och medlemmar i den svenska kyrkan. Om man höll på att frysa eller svälta ihjäl djupt inne i skogen och en främling dök upp, innebar han en säker räddning och inte ett hot. Så den svenska själen genomsyrades av solidaritet: nu är det din tur, nästa gång kan det vara min.
Ungrarna däremot, det sista folket som fann sitt hem efter den stora medeltida folkvandringen i Europa, har alltid varit omgivna av främlingar som inte var som de. För en ungrare betydde en främling för det mesta ett hot. Ett hot som ville döda honom, erövra ungrarens land, hustru, dotter och son. Under den 150 år långa turkiska ockupationen förlorade Ungern åtminstone halva sin befolkning. Unga pojkar kidnappades i hundratusentals och uppfostrades till de mest trogna muslimer och elitsoldater: janitsjarer. Efter det turkiska väldet kom det habsburgska, under vilket den ungerska regionen tömdes på folk och genom den österrikiska regeringens försorg befolkades av bönder från grannländerna. Dessa minoriteter visade sig allt annat än tacksamma och man passade på att stycka upp Ungern i olika sju olika länder efter första världskriget. Ungerska minoriteter finns i alla gränsländer omkring oss, så vi brukar säga att Ungern är det enda landet i världen som är omringat av sig självt. Vi har alltså haft våra historiska erfarenheter av både muslimer och minoriteter, och vi är tvungna att konstatera att dessa erfarenheter varit övervägande negativa.
Genom sin lyckosamma geografiska och historiska bakgrund nådde det svenska samhället stora framgångar och därmed välstånd fram till 80-talet. Staten var solidarisk, likt medborgarna, och tog hand om sina sjuka, arbetslösa och äldre. Eftersom staten var god måste också statens representanter – politikerna och byråkraterna – vara lika goda, solidariska, ärliga och skrupulösa. Staten, politikerna och byråkraterna ville svenskens bästa, de var höjda över varje misstanke.
Man hade det så bra och upplevde en sådan brist på besvär att man började känna sig obekväm. Svensken hade helt enkelt dåligt samvete för att han var så rik och välmående. Jag kommer ihåg hur det i den svenska tv-tablån under 70- och 80-talet var fullt med "debatt"-program där skäggiga, glasögonprydda, lågmälda sociologer, filosofer, författare och journalister i utslitna koftor pratade om hur det svenska samhället kunde förbättras ytterligare. Till slut måste man ha kommit fram till att allt var så bra och perfekt att svensken hade en moralisk plikt att hjälpa andra folk och länder. Så började det stora samhällsexperimentet: hur kunde åtta miljoner svenskar frälsa hela jorden med åtta miljarder invånare? Det måste ju vara en fin idé: bli solidarisk med hela världen, bli solidarisk med åtta miljarder människor! Snart märkte man dock att här räckte inte utlandshjälp och bidrag på några fjuttiga miljarder längre till. Så Sverige började med massinvandring. Man började importera hela världens problem och konflikter till sitt eget hem. Med dramatiska konsekvenser för det svenska samhället, kulturen och folket, vilket man omsider kom att erfara.
Ungern har vägrat att ta denna väg, trots stenhårda påtryckningar från vissa radikalliberala länder i EU, såsom Sverige och Nederländerna. Som vi har visat ovan har ungrarna har haft en annan, väsentligt annorlunda historisk erfarenhet. Ungrarna har fått känna på "utanförskap" under hela sin existens. Magyarerna är ju ett icke-europeiskt folk, inte som germaner, latiner och slaver: folkslag som omringar Ungern. Vi har alltid bemötts med misstro, fientlighet, avundsjuka (när det gick bra för oss) och hat (när det gick dåligt), alltsedan vi anlände i Karpaterbäckenet . För oss betyder en främling för det mesta hot och inte hjälp. Vi tycker att våra skillnader och säregenheter har ett värde i sig – det är berikande att ha olika språk, kultur och seder, vilket vi vill värna om och bevara för våra barn och barnbarn. Vi har haft vår historiska erfarenhet av andra kulturer, folk och religioner till en grad att det räcker och blir över. Efter 150 år under islamiskt styre vet vi hur oförenliga denna religion och kristendomen är. Något som svenskarna endast har börjat lära sig och få känna av.
Svenskarna har alltså valt en annan väg, och nu börjar de se nackdelarna som ingen hade varnat dem för. Fördelaktiga egenskaper som den svenska välfärdsstaten byggdes på – solidaritet, kollektivism, godtrogenhet, fredlighet, ärlighet och flit – har plötsligt blivit nackdelar. Svenskarna hade nämligen i sin naivitet trott att den svenska modellen erbjuder en så pass vacker förebild för de "nyanlända" att dessa skulle tävla med varandra om att förvandla sig till rejäla svenskar, med kultur, seder och allt. Men det motsatta har skett. Hårfärg, ögon och hy går inte att förändra. Invandrarbarn, födda i Sverige och flytande i svenska, är de som känner komplex och hat mot den blonda och vithyade svensken. Så i stället är det invandrarna som pressar svensken att förändra och anpassa sig, acceptera invandrarnas religion, vanor, värderingar, kvinnosyn och samhällsuppfattning – inklusive våldet som medel för att lösa konflikter. Kålen har ätit upp geten.
Nu ligger Sverige i världstoppen när det gäller våldtäkter, skottlossningar, sprängattentat, uppbrända bilar och allmän osäkerhet. Konflikter mellan etniska svenskar och invandrare erfars på alla områden i samhället. Och ingen har frågat fru Svensson om hon ville vara med på detta. Det har aldrig hållits en folkomröstning om massinvandringen.
Vi kan lugnt påstå att Sverige håller på att byta ut etniska svenskar mot andra sorts folk. Enligt alla tillgängliga demografiska prognoser kommer svenskarna att bli en minoritet i sitt eget hemland inom någon generation. Jag tycker inte att det är en överdrift att säga att Sverige blir det första folket i mänsklighetens historia att frivilligt begå kollektivt självmord. Den svenska staten har ljugit för svenskarna. Staten har svikit dem. Staten är dålig. Politikerna har också ljugit. Politikerna är dåliga. Svensken har blivit lurad. Och det svenska folket har just börjat förstå det. Men det kan vara för sent.
Men inte nog med det, Sverige vill desperat försöka påtvinga andra länder detta misslyckade samhällsexperiment. Sedan 2015 och den stora migrationsvågen har Sverige medverkat till att EU ska stoppa utbetalningar till Ungern. Pengar som Ungern har rätt till. Pengar för vars utbetalning inga politiska villkor får ställas. Speciellt inte av tredje part. Svenska politiker har ställt sig upp i EU-parlamentet och skällt på Ungern med ord som jag har räknat upp i början av denna artikel. Svenska – och norska – staten har finansierat NGO-verksamhet i Ungern som är fientligt inställd till den folkvalda regeringen. En regering som styr landet med två tredjedelars majoritet i parlamentet för fjärde gången i rad. I allmänhet kan man säga att Sverige, svenska politiker och svensk media har sysselsatt sig med Ungern dagligen, i en enormt oproportionell omfattning med tanke på Ungerns betydelse på det internationella planet. Frågan kan ställas: varför?
Och nu har vi kommit fram till den svenska ansökan om Nato-medlemskap. Som alla vet har Sverige åtnjutit ett neutralt tillstånd i 200 år – vilket var en av förutsättningarna för den svenska välfärdsstaten. Trots att medlemskap i Nato innebär en historisk omsvängning har någon folkomröstning inte kommit på fråga denna gång heller. Ingen makt har på allvar hotat Sverige under alla dessa år, inte ens Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjetunion under kalla krigets värsta år. Att ett försvagat Ryssland, som ju har pressats tillbaka flera hundra mil mot öst efter nedmonteringen av Sovjetunionen, nu skulle hota Sverige är en absurd idé. Men den har kommit väldigt lämpligt för de misslyckade svenska makthavarna och den politiska eliten, vilka styrt Sverige mot en demografisk avgrund. De svenska medierapporteringen har under tiden manipulerats av en journalistkår där 90 procent har vänsterliberala sympatier.
Ungern har inget intresse att blockera Sveriges ansökan. Huruvida Sverige och det svenska folket har något intresse att ge upp sin tvåhundraåriga neutralitet är en annan fråga. Men det svenska folket har inte blivit tillfrågat denna gång heller.
Innan Ungern gick med i Nato hölls en folkomröstning om frågan. Det ungerska folket hade en chans att uttrycka sin vilja. Frågan kan ställas: vilket land är då mer demokratiskt?
Ponthus Zsolt Várkonyi
En migrant som bodde i Sverige i sju år och ville anpassa sig till svenskarna i stället för tvärtom.
